Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Så skrufvade han sig, triumferande, tillbaka till sin plats. Den lilla sof tungt och drömde; men plötsligt slog hon ut med handen, så att tobaksskrinet föll till golfvet med en skräll, och hon själf for upp med förvildade ögon: Jag sof icke! mumlade hon, het i kinderna af blygsel. Fadern och magistern brusto i skratt. Jag säger ju, att jag icke sof! upprepade hon förtrytsamt.
Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare. Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel, innan ännu rådslutet är fullgånget den dagen hastar fram, såsom agnar fara! och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder. Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag.
Det kom öfver henne en dödlig ångest och blygsel, ty känslan af hennes egen ovärdighet, växte under de loford, som strömmade öfver henne, och hon tänkte med skräck på den dag, då sanningen skulle bli uppenbar, och diktens drottning för en dag som en afslöjad trasprinsessa åter skulle drifvas bort från parnassen.
Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal. Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden; prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hade helgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.
Hon gjorde det stammande, rodnande av blygsel, alltsomoftast döljande sitt ansikte i händerna, rädd att möta sin faders ögon. Själv hade hon icke klart begrepp om det förskräckliga i det, som hon förteg, men hennes jungfruliga känsla vägrade att låta ett ord därom komma över hennes läppar, och hon anade, att en upptäckt skulle krossa hennes faders hjärta. En sten föll ifrån Baruks bröst.
Och så vänder hon föraktfullt ryggen åt det stora, underbara, mäktiga havet. Vi gå tysta hemåt över klippor och hällar, på smala stigar över hala barr, men jag vågar inte vända mig och se på det stackars havet. Jag har liksom en känsla av att det försvunnit och sjunkit ned i jordens innandömen, i skam och blygsel över en liten kvinnas hårda dom.
Jag skall aldrig inför dig eller andra behöfva hölja mitt ansikte i blygsel. Jag räknar timmarna tills jag får se dig. Ack, det dröjer kanske länge, länge ännu. Spelet är så ojämnt mellan oss. Jag ger med en sluten naturs hela samlade styrka och du ! Men jag vill vara sann. Så komme hvad komma skall. Hvarför så patetisk? Hvarför söka framtvinga en djupare känsla, som han icke kan ge?
Mer ljuft hans tal, än doft från Hermon, går; Och mer än guld hans läppars visdom väger; Hans växt med blygsel höljer Zalmons Rår; Och ej Dameseks ros hans fägring äger. Och öfver sig dock samma dom han har, Som hvar och en den ringaste hans broder; Han äfven kallar Vanskligheten Far Och till Förgängelsen han säger Moder.
Dagens Ord
Andra Tittar