Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
Men hon slapp att svara något, ty i detsamma kom John hem. "Kommer du på brandkårsfesten i afton, John?" frågade Alma. "Jag kan inte," svarade han och satte sig i en länstol bredvid henne, "jag har stadsfullmäktiges sammanträde." "Vore det så farligt, om du för en gång blefve borta derifrån?" "I dag ha vi vigtiga frågor före. Och sanningen att säga, så har jag just ingen lust för hela festen."
Helt säkert skulle hon ändra åsikt om hon blott blefve gift. Men i alla fall borde hon ej komma fram med sådana saker, åtminstone icke inför gifta män, det kunde medföra dåliga följder. För Antti fruktade jag ingalunda... I alla fall var det märkvärdigt, att Antti ej stöttes af hennes gemena koketteri. Då hon till och med täktes stiga med foten på hans knä!
»Ja, gudarne vete hvad det är, men det har varit en ständig tillförsel af järnplåtar och alla möjliga slags järn och stålsaker hela tiden.» »Och hvad har det så förts bort ?» »Detta är just det allra märkvärdigaste,» svarade apotekaren och smuttade på sitt té med rom i. » Absolut ingenting. Man nästan frestas tro, att mannen äter upp järnet. Men det blefve väl för hårdsmält.»
Tanken, att Hanna nu blefve fastkedjad vid en sjukbädd, finge vaka och trötta ut sig, kanske uthärda anfall af otålighet och svårt lynne, smärtade henne för mycket, för att hon annat än i förbigående skulle tänka på sin egen missräkning.
Vi få bevittna »anfallsvapnets ifver att fullfölja sin afsikt». Och författaren påvisar att, vid de och de förutsättningarna, »undervattensbåtens lofvande bana blefve bruten i förtid»...
Ho är den, som dristar säga, Att han gett sig det han har, Att ej allt, hvad han får äga, Är Guds gåfva uppenbar? Själ och kropp, ja, själfva lifvet Är ju allt af Herran gifvet. Herrans håfvor här vi gästa, Allt är hans och intet vårt; Herren sörjer för vårt bästa, Oss det blefve ganska svårt. Intet kunna vi förtjäna; Döden, den är vår allena.
Jag hade ju också tagit mig en grundlig lur på gillet. Alltså lade jag mig till ro på dynan och slöt ögonen, men jag hörde hvartenda ord, de sade. Och jag tror, att om jag så blefve hundra år, skulle de aldrig gå ur mitt minne. Nu ska du öppna ditt hjärta! sa mor. Litet har jag ju reda på, jag som alla andra gamla, och lite har jag gissat mig till. Du vet, att hvad du säger kommer inte längre.
Men tungt blefve det att fasthålla honom blott med pliktens band, mot hans hjärtas böjelse. Tungt blefve det att hvarje dag erfara hans köld, och svårt att se hans inre strider. Skulle han efter någon tid kunna glömma? Hvem kan säga det? Kanske skulle han altmera känna leda vid mig, och kanske skulle han till och med börja hata mig, då hans frihet för min skull blefve slagen i bojor?
Leende talade äfven den gamle, förståndige Petrus: "Icke förundre man sig, om äfven min svåger som andra, Hvilka i ungdom blomstra ännu, besegras af Hedda, Ty svårt blefve det säkert en man att henne emotstå.
Det är Jenny, den markattan, som stält till alltsammans, sade hon uppbragt. Hon har sqvallrat om saken för „pappa och mamma“, och nu ha dessa hotat taga bort henne ur skolan, såvida ej en så farlig kamrat, som Hanna, blefve relegerad.
Dagens Ord
Andra Tittar