Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 oktober 2025
De blefvo henne ett dagligt sällskap och hjelpte till att utveckla och mogna hennes sinne. Hanna å sin sida, som aldrig haft någon förtrogen, aldrig känt sig omfattad af en väns tillgifvenhet, hängaf sig småningom allt motståndslösare åt det tröstande och ljufva i Bellas vänskap.
Klockan pickade långsamt . . . långsamt. Annars var allting ljudlöst tyst, ty postmästarinnan skref i sitt rum, och barnen voro ute. Mot hennes vilja föllo ögonen åter ihop, händerna sjönko ned i knäet, hufvudet föll mot fönsterposten, och hon halfslumrade. Hon tyckte sig sitta i den kära gamla pratsoffan i Bellas rum och lyssna till hennes glädtiga stämma.
Mamma läste med mig tills jag var 14 år, sedan fick jag ett år ledning af informatorn i prestgården. Nu gäller det att arbeta för att småningom bli i stånd att hjelpa mamma och afbetala på mina skulder. Lyckligtvis är jag så kärnfrisk, att det tyngsta arbete är som en lek för mig. Hvad tänker du bli? Bellas ögon glittrade af intresse.
Nu sutto de åter i den kära pratsoffan i hvar sitt hörn och småhviskade om skol- och kamratintressen. Lampan var släckt, och endast gaslyktan utanför fönstret spred ett svagt skimmer i rummet. Bakom skärmen hördes Lisis lugna andetag, hon hade nyss somnat i sin lilla bädd bredvid Bellas.
Hanna behöfde tid för att rätt tänka sig in i denna nya tanke, men hon blef lugnare, ju klarare hennes pligt härvidlag framstod för henne. Hon hade för en kort tid mottagit ett dyrbart lån och ville lemna det ifrån sig, rent och oskadadt. För henne sjelf skulle Bellas vänskap bli ett minne; som sporrade henne att blifva god.
Slutligen tvang Hannas eftertanke henne att gifva Bella rätt. Hon, en främling, borde verkligen icke tränga sig på med sin åsigt. Och hvad angick flickornas uppförande henne? Icke det ringaste. Och icke Bella heller; hon hade ingen rätt att göra henne ledsen. Hon öfvervann sin tvärhet, tog Bellas arm i sin och sade med ett tonfall, som kom Bella att förvånad se upp: förlåt mig!
Under påklädningen gick Bellas mun precis som en qvarn. Vill du se, jag har reformdrägt, jag har sytt den sjelf. Den är förfärligt skön. Nej, se, du har ju också en! Hvad den är bra! Men har du kjolen på knappar som jag? Jaha, jo, det är mycket bättre .
Det hade blifvit mörkt och lampan i matsalstaket kastade sitt vänliga sken genom fönstret ut på drifvorna. Hanna kände ett egendomligt behag vid inträdet i det varma, upplysta hemmet, der Bellas mor så moderligt vänligt välkomnade henne. Lampan stod tänd på stora bordet i salen och dess varma sken föll genom en ljusröd slöja öfver gröna växter, taflor och blommiga möbler.
Hon hviskade Bellas namn och kyste hennes bleka kinder. Ack, hur denna dvala var lik döden! Så låg också hennes mor, sedan lifvet flytt, och ingen, ingen kärlek kunde kalla henne tillbaka. Hvad doktorn dröjde! Hanna kände sig nära att svimma af ångest och trötthet. Hon kunde ej ens gråta, det skulle varit en lättnad. Ändtligen hörde hon steg och såg honom komma. Strax efter honom steg Bertha in.
Från barnkammaren hördes Helmis joller och Bellas halfhöga vaggsång och genom matsalsdörren syntes ett dukadt thebord under den stora taklampan. Lulle och Lisi smögo sig in till sin mor; de voro sömniga och ville ännu en stund hålla i mammas hand. Bengt gick efter ett schackbräde för att taga ett parti tillsammans med sin far. Hanna kände sig underlig till mods.
Dagens Ord
Andra Tittar