Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juni 2025
Det var ju ingen människa, utan en passagerare från helvetet, han sett. Och för att bli kvitt honom tänkte han på sin far och föreställde sig honom bedjande.
Sagdt; och stilla på den bedjande hon sänkte Med en stjärnas blick sitt öga, Men hon talte: "Denna gåfva af en moder Skulle alla ej förskjuta; Vill ni skänka kejsarinnan Katarina Edra båda vackra söner?"
Han stötte tillbaka den lilla handen. Och han ser två blåa, hjertegoda ögon, frågande, bedjande se upp mot sig. Nu ville han förintas, gråta, taga upp det sårade barnet i sina armar, bedja honom förlåta, värma upp isen, som kristalliserade in hans hjerta. Han kände sig vara en usling, en eländig, som stötte tillbaka en hand. De gingo hem. Han ville skaka af sig brottet, men kunde ej.
Åter trängde ljudet af den svaga, bedjande rösten till hans öra: "Hör du, gosse, var så snäll och kom hit till mig". Halft nyfiken, halft tvingad af en oförklarlig makt gick han uppför de få trappstegen till verandan och tittade in. Där, midt framför dörren, stod en klädd rullstol, i hvilken satt en liten blek, ofärdig flicka, hvilkens stora, strålande ögon tycktes kunna se midt igenom honom.
Slutligen tog hon dock mod till sig, gick fram, neg litet och frågade. Men pigan teg, hon låtsade icke höra. »Vill Karolina säga, om jag kan få tala med frun», sade hon, ännu litet blygt, »jag ville så gärna tala vid henne.» Pigan såg ut, som om hon varit drottningen af Saba och Lisa en om nåd bedjande lifdömd slafvinna.
Men med ena handen på ett spenbarn, Med den andra emot barmen hållet, Viste hon och talte så till förarn: "Låt mig följa på ditt lass ett stycke: Jag är trött af bördan vid mitt hjärta." Och han tog den bedjande på lasset, Och hon satte sig bakom med fången.
Då böjde jag knä, begärde mitt barn tillbaka af Gud och grät. Min herre, friden kom åter och saktmodet, och jag följde Rosas spår. Då jag hunnit dörren till hennes kammare, hörde jag hennes röst. Det var rösten af en bedjande, men den var låg, och en fläkt susade i almens krona vid trappan.
Men ur den bedjande modrens hand Drog Dmitri sin och dolde sin kärlek ej: "Min moder", så han sade, "din Dmitri skall Ej mer förtvifla, icke förloras mer, Om till hans vilda, flammande, tärda barm Din makt hans broders maka, slafvinnan, fört."
Han bemödade sig att se på sin hushållerska, då han ej kunde tala; han gaf henne än hotande, än bedjande ögon, men allt var såsom bortkastadt, Sanna var och förblef förstockad.
Elsa trängde sig in mellan pappa och magistern, som sutto och rökte på gungbrädet under kastanjerna, och hennes blick flög bedjande från den ena till den andra. O, den som finge gå till dansbanan i skogen! Hon utvecklade förgäfves all sin inställsamhet. De gamla gossarna förklarade enstämmigt att de icke ämnade sig till dansbanan.
Dagens Ord
Andra Tittar