Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juni 2025
Lilli kunde icke motstå de bedjande ögonen och det ovana tonfallet i Hannas röst. Hon slog häftigt armarna kring hennes hals och kyste henne på kinden, vid hvilken behandling Hanna såg så tafatt ut, att de andra flickorna, som märkte det, brusto ut i ett hjertligt skratt.
Det börjar regna, sade Karmides. Natten är mulen och kylig. Jag får icke lämna dig här. Låt mig ledsaga dig åtminstone till Piræiska gatan. Rakel svarade honom icke. Skola vi skiljas på detta sätt? sade Karmides i bedjande ton. Vår skilsmässa är nödvändig, men varför göra henne till ett dystert och nedtryckande minne? Säg dock till avsked ett ord av försoning!
Hennes röst lät gråtfärdigt bedjande och dock behärskad som om hon erinrade honom om ett löfte... något gammalt löfte, som han kanske helst ville glömma... Och han vände bort huvudet och mumlade något, medan hennes blickar oavvänt hängde vid hans mun... Så gingo de in, och det blev tyst. Klockan hade blivit elva. Tomas steg ombord, gick ner i aktersalongen och lade sig halvt avklädd på en soffa.
Man såg fördjupningarne i hennes kinder, som förr i hennes ungdom spelat rollen af »kärleksgropar», och tänderna syntes en smula: Låt henne inte vara der länge, ni gifter er ju så fort ni kan, lofva mig det. Samuli betänkte sig. Men hon såg så bedjande på honom. Säg, det gör ni ju, så fort ni bara kan. Ja, hans röst var nu fast. Jag lofvar, så fort jag kan.
De hade redan ställt upp sig i en ring nederst i kyrkan och voro omöjliga att känna igen i skymningen. En efter en steg in i ringen och predikade ödmjukt och sakta, fast med flit ändå så pass högt, att det alltid kunde höras av de bedjande riddarna. Efter en stund tryckte en stark hand befallande upp dörren. Riddarsporrar klingade vid de fasta och tunga stegen.
Och så glömmer du det andra. Han lyfte upp hennes huvud och tryckte sin panna mot hennes. Elsa tror du inte, att det blir bra så. Det blir bra, viskade hon. Det blir bra, om du kommer till oss. Och hon upprepade, snyftande, bedjande: Om du kommer till oss. Till oss? Oss? Det är ju du och jag? Är det inte? Härpå svarade hon icke.
Och med ett halvt barnsligt bedjande, halvt konventionellt tvunget världsdamsleende böjde hon sig fram emot honom, under det hon i sin förlägenhet mumlade ord, som varken han eller hon själv fann någon mening i. Men hon rörde åtminstone läpparna, hon talade .
Inne i småskogen skymtade hon ett rödrutigt hufvudkläde och en blå bomullskjol. Snart hörde hon en god, deltagande stämma ropa: "Men barn, hur har ni kommit opp dit?" "Och huru i all världen ska ni kunna komma ner", tillade en annan stämma. Det var en barnröst. Maglena reste sig på stenen. "Å, kom ner hör du", ropade den lilla flicka, som stod nerom stenen, med bedjande röst.
Dagens Ord
Andra Tittar