Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 november 2025
At hon är lustig, stålt och käck, At hon är modig i sin gång Och älskar en liuf älskogs-sång, At hon upbeenar nett sit hår Och lagar, at alt artigt står, Band, kraga, knytning, ärmekrus, Förn som hon går utur sit huus, Är märken, märken, moer och faer, At hon eld uti hiertat haer. En mangill piga tänker kring. Fast om hon säijer ingenting.
DANIEL HJORT. Håll! DANIEL HJORT. Min kedja lös! Trettonde scenen. De förra. Hit facklan! DANIEL HJORT. Grip honom! JOHAN FLEMING. Alt för sent! DANIEL HJORT. Kom lös min kedja! Bort, hvalfven remna, hjärtan brista! Luft! Luft! Frihet! O, min Gud, hvad har jag gjort! Slut på fjärde akten. I fonden trenne dörrar. Första scenen. När jag var ung i världen, då var jag en lustig ture. Hejsan!
Jag slog alt fortfarande mina näfvar mot toften, det skedde som af ett inre tvång och det lättade mitt hjärta, jag slog dem, så länge att armarna ända upp till axeln domnade och handen maktlöst öppnade sig. Antti, Antti ! Jag såg upp mot den blånande himmeln och klagade för den öfver orättvisan, som vederfors mig. Fans där en Gud?
Agnes afbröt mina funderingar. Du lär vara gift? sade hon. Ja. Hvilket är ditt nuvarande namn, Lisi ? Reijola. Alldeles riktigt. Lisi Reijola. Din man är ? Advokat. Alldeles riktigt, jag har ju hört det. Jag för min del har ej bytt om namn, utan är alt fortfarande Agnes Verther. Nå, du har naturligtvis barn. Huru många? Tre. Såå! Gossar eller flickor? Två flickor och en gosse.
Visserligen kände jag mig sårad af hennes kalla likgiltighet och det ringaktande sätt på hvilket hon kritiserade alt, men å andra sidan tänkte jag att det skedde af helt naturliga orsaker. Hon var van att se och höra så mycket bättre saker att ingenting här uthärdade en jämförelse därmed. Nog kunde hon ju det oaktadt älska sitt fädernesland och sina landsmän hvarför skulle hon eljes kommit hit?
OLOF KLAESSON. Så har då alt mot oss sig sammansvurit! Nu jag förstår den syn, jag såg i natt. JOHAN FLEMING. Såg henne du? OLOF KLAESSON. Det måste varit hon. Jag såg i snöhvit dräkt en hvit gestalt, där muren högst sig reser upp ur fjärden. så luftig som en dimma vandra fram. På mörka lockar skeno gyllne smycken, tillsammanvirade som till en krona.
Människan rotar sig ju alltid djupast i hembygden och älskar intet annat med så ömma känslor af samhörighet som naturen på den ort, där hon känner hvarje sten, hvarje buske och tufva, där ungdomsminnena binda henne, och där hon liksom slutit vänskap med alt och alla, till och med hästar och hundar.
I detta ögonblick älskade jag honom varmare än någonsin förr, älskade honom med smärta och sorg, och med en hopplöshet, som gjorde mitt sinne otillgängligt för alt annat i världen. Ännu en gång lutade jag mitt öra till dörren. Jag trodde mig höra att någon rörde sig, kanske vakade han ändå? Kanske vakade han och var bekymrad som jag?
Där stod Antti svart af aska och genomvåt, Ainos leksaker voro spridda omkring i rummet och Lyylis orena blöjor lågo framme, då jag nyss ej hunnit lägga undan dem. Till råga på alt hade barnen dragit stolarna fram midt på golfvet för att leka häst. Med ett ord, rummet befann sig i en sorglig oordning, och barnen sågo skrämmande ut!
Sanningen är dock, att Lucidor liksom alla poeter på hans tid till formen redde sig bättre med det uppodlade tyska tungomålet. Vi hafva förut omnämnt, att han skref en och samma kärleksdikt på båda språken och sid. 15 citerat en strof deraf på tyska. Vi skola nu till läsarens pröfning anföra samma strof på svenska. Skilnaden är tydlig: Pfui! Sin koos alt förtreet.
Dagens Ord
Andra Tittar