Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
Hon var litet bekant med försäljerskan, som var stadsbarn och hette Hanna Pitkänen. De hade suttit ett år i samma klass i folkskolan, kanske skulle hon nu också af den orsaken hjelpa henne. Det var mycket folk i boden och Hanna hade fullt upp att göra. Mari blef stående på afstånd och väntade.
Sådant såg han och kom för en stund med vilja till stranden, Lockad af fågeln och rädd att störa de båda vid källan. Snart dock vände han om och spanade redan på afstånd, Spanade, gladdes och hann de älskade vännerna åter.
Slutligen satte hon sig vid dikeskanten och snyftade. Det var första gången, sedan den dag fem år tillbaka, då hon för första gången deltog i Herrans nattvard. Så satt hon en stund stilla och grät. En stund förgick. Så hörde hon på något afstånd glada röster; det var fästmannen och talmannen som, följde af fadern, gingo tillbaka till byn.
Vi fingo sedan veta, att denna sammansättning af släde och hjul kallas karriol, helt säkert en härledning från begreppet karrier, en sak som ju för mången går i sittande galopp på de mest besynnerliga säten. Den varelse, som här kom guppande mot oss, dragen af en liten gul häst, igenkändes redan på afstånd som ett karlfolk och betecknades snart närmare som en äldre officer.
Fram på sommaren blef han kär i inspektorens dotter, en tjuguåring, hvilken icke umgicks i klockargården. Han kom aldrig att tala till henne; men spanade ut hennes vägar och kom ofta i närheten af hennes bostad. Det hela var en stilla dyrkan på afstånd af hennes skönhet, utan några begär, utan något hopp.
Det syntes emellertid tydligt, att hon hellre var ensam och att hon liksom plågades, då någon kom in i rummet. Derför försökte Mina hålla äfven barnen på afstånd och förde dem endast då och då in för att helsa på modren. Hon satt alltid på samma ställe, i ena hörnet af soffan.
Jemte allt detta hörde hon liksom på afstånd Hellus röst, och den visste hon vara verklig, hon visste, att Hellu sjöng för Anni. I denna form kommo orden till hennes öron: Kom, käre Jesus, hit, Tag oss från jorden bort. Kom, käre Jesus, hit, Tag alla till din himmel! Sången aflägsnade sig allt mer. Endast helt svagt ljöd rösten ännu; hon urskiljde inte ens orden. Slutligen blef allt tyst.
På afstånd såg hon här och der emellan träden framskymta några torpare, som med hustrur och barn sträfvade åt samma mål med skäror och matknyten. Men Annikka måste stanna långt bakom dem. En häftig smärta bemägtigade sig henne, hon satte sig ned att hvila. Dock, det gick snart öfver, hon kunde fortsätta.
På något afstånd syntes en snöfläck; Ellen satte af i rigtning mot den, vi efter, för att möta henne och få del af den snö, vi sågo henne upphemta ur fjellskåran. »Jag vill slicka!» ropade en anspråkslös röst. »Jag vill suga!» flämtade en annan.
Några minuter före half fem kom hon ut på verandan och gick hänemot den bestämda mötesplatsen; han följde henne på afstånd och när hon hunnit utanför badanstaltens terräng gick han fram till henne och helsade. »Ar ni der?» sade hon blott. »Ja. Jag har följt efter er.» »Hur länge?» »Från villan der ni bor.» »Hvarför det?» »För att titta på er naturligtvis!
Dagens Ord
Andra Tittar