Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Min buk ger tillbaka, min manlighet har sinat, min näsa rinner som ett litet barns näsa och min syn fördunklas, jag ensam är rätt färdig med livet. Lämna mig i fred. Jag tror han vitsar, skrattade konstapeln. Abraham gäspade, förde två fingrar till hattbrättet. Han fortsatte sin vandring, ögonlocken sjönko till hälften och förvandlade en avlägsen lykta till ett disigt ljusstreck. Han funderade.
Den där stugan, där han för många år sedan mötte varulven. Nu vandrade varulven långsam och tung utför allén, antagligen på väg till sin stuga. Abraham undrade, om han möjligen stört varulven. Ur flygelbyggnaden kom en liten gråklädd, vithårig gubbe. Han tassade omkring som en hustomte, av och an över gården, tittade in genom fönsterna, riste på huvudet.
Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak. Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund; han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott. Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.
Den enda, som icke hyste någon vördnad för öronlocken, var lilla Agnes. Om pappa ändå ville klippa bort den tussen, sade hon, så skulle pappa se riktigt snygg ut. När Agnes satt vid salsbordet och sydde dockkläder, gick ingenjören in till sig eller in till Louise och Abraham, som lekte i barnkammaren.
Nu blev det äntligen vila för tankarna, ett stort och gott lugn att dröja hos den vita elfenbensdockan. Ingenjören satte sig bredvid honom och lade händerna på bordet. Vänstra handen var fri från fläckar, likaså bindeln kring halsen. Ansiktet var blåvitt. Ingenjören nickade långsamt. Och då Abraham icke besvarade hälsningen, sade han: Du får förlåta din gamle far. Det har varit en svår natt.
Men hans tankar sysslade alltjämt med Björkenäsnåden. Tänka sig, att hon är ute och åker med mannen! Honom känner jag, sade Abraham. Det är en snäll karl. Tack vackert! Jo nog är han beskedlig, Hylteniussen. Men si han är tung och olustig, som en överårig tjur. Och så fick hon förstås söka annat umgänge, tösen. Först var det Bergfeldten, kusinen, och det är en liten gesvint kar och löjtnant också.
HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull. Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt. Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma. Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.
Nu får Andersson sitt torn, ropade Abraham efter honom. Å håken! Tro det? sade smeden. Julius Krok betraktade sina händer, blåvita och skrumpna. Han fingrade på öronlocken och strök den tillbaka. Ja, sade han. Nu har var och en sitt. Stackars Louise har sin man, som hon måste trösta. Du har ditt arbete. Och jag har det förgångna. Det bästa.
Då tog herr Vickberg hennes glas och tillät sig att skåla med herr Krok. Han bad ungherrskapet, att de icke måtte klättra i träden, framför allt icke i björkarna utanför vindsrumsfönstret. Det skulle se illa ut. Så vinkade han ännu en gång vänligt med handen och trippade in. Abraham arbetade och pratade, pratade och arbetade. Det gick nästan ännu raskare nu, vinet hade skänkt nya krafter.
Dagens Ord
Andra Tittar