United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sådan slöt han denna dag; Nästa morgon, tre vid lag, Sen han fått en smula blunda, Var han ren helt annorlunda. Var mest såsom vanligt förr, Tittade ur stugans dörr, Lika skarp som förr i synen, Och drog valk vid ögonbrynen. Tog en pärla, förrn han for, Snäste till sin yngre bror, Gaf vid ån en örfil redan, Rökte friskt i Perho sedan. Gud vet eljest, hur det är.

Han sträckte ut sin lilla arm, färdig att med koskällan ge sin ovän en bra örfil, en sådan, som skrämde syskonen, de voro olydiga. Vargen öppnade gapet mot den utsträckta armen.

Och innan hon hann besinna sig, hade hon gifvit den guldlockiga en smällande örfil. Ett utrop af bestörtning hördes i detsamma från närgränsande rum, där en hel mängd fruntimmer voro samlade. Den guldlockiga brast i gråt. Sara sköt henne ut genom dörren och stängde den. Gammalpiga! de hade vågat kalla henne gammalpiga!

Hon gick spänstig och snabb fram emot Spillebodaren och ropade: Vet du inte hut, din drummel? Jag ska lära dig att tala som en anständig människa! En örfil brann av: Spillebodaren tumlade nedför trappan och föll i famnen den tjocka käringen. Hur det gick till förblev outrett. Några höllo före, att prästen, som stod i närheten, passat och utdelat slaget.

Inte därför att historien var typisk för släktet, det visste han, utan därför att historien krupit in honom till ett vittne att lidandet aldrig sov, till en örfil att ej heller han skulle somna! Om jag nu vore en kristen, sade han sig, vore det min plikt att försöka rädda dessa barn, och innan jag lyckades därmed, hur kunde något göra mig glad igen?

En gatpojke med ett tunnband kom svängande trottoaren och gaf henne en knuff. Nadja var färdig att ta honom i nacken och ge honom en örfil, men hon afstod. I stället suckade hon och lät hufvudet sjunka än djupare. Käring, ja, det är jag visst, och det är det lugnaste ... bara jag slapp svedan af allt ondt bara jag fick mat. , du är här ännu. Samuli kom ned med ett stort paket.

Inte har jag tagit några ägg, inte! flinade nidingen. Och i det samma small en örfil, som när man slår en uppblåst kryddbopåse mellan händerna, ett skott rent av, för den straffande handen hade fällt sig in över örats kavitet, att man ville vänta sig se hjärnkalotten lyftas och ögonen krypa ut.

Familjen satt ännu vid lampan i salen, utom Greta, som hade gått och lagt sig. Det stod ännu dukat åt Tomas; han drack en kopp te och åt ett par smörgåsar. Innan Tomas gick in till sig, såg han in till Greta för att säga godnatt åt henne. Det var redan mörkt i hennes rum. Han hade icke väl kommit innanför dörren, förrän Greta sprang emot honom i blotta linnet och gav honom en kraftig örfil.

Han lotsade fabrikörn ut i tamburen, där stod Julius Krok. , ingenjören, det blir en livad diskussionsklubb Krok svarade icke, han stod lur bakom dörren som en katt. När stojet lagt sig något rusade han in i salen, sprang upp tribunen och drev doktorn en örfil. Nej se! sade redaktören. Lammet tog humör. I nästa ögonblick skållade nya skrattsalvor.