United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dagen efter den då han hade dödat Gedalja, och innan ännu någon visste av detta, kom en skara av åttio män från Sikem, Silo och Samaria; de hade rakat av sig skägget och rivit sönder sina kläder och ristat märken på sig, och hade med sig spisoffer och rökelse till att frambära i HERRENS hus. Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem från Mispa, gråtande utan uppehåll.
Till Juda hörde följande överhövitsmän: hövitsmannen Adna och med honom tre hundra tusen tappra stridsmän; därnäst hövitsmannen Johanan och med honom två hundra åttio tusen; därnäst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tjänst, och med honom två hundra tusen tappra stridsmän.
Men från Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med honom två hundra tusen, väpnade med båge och sköld; därnäst Josabad och med honom ett hundra åttio tusen, rustade till strid. Dessa voro de som gjorde tjänst hos konungen; därtill kommo de som konungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda. När Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ära, befryndade han sig med Ahab.
Som jag minns honom, var han bortåt åttio år eller kanske mera, gumman en tio år yngre. Han hade någon gång varit kusk på herrgårn, men det var redan så längesedan, att ingen mindes när. Lite håvor och gåvor fick de men hade varken stat eller pension. De enda djur jag såg där, var en gris, en katt och tre urgamla, skalliga hönor, som tillsammans inte orkade med mera än ett ägg om året.
I sitt testamente hade hon skrivit: "Ingen har älskat mig, må därför ingen lägga blommor på min grav. I så fall är det min önskan, att denne person måtte taga sin plats i koret nära mitt döda stoft, där eljest kära anförvanter placeras." "Denne person" hade fyllt sina åttio år och vädret var ruskigt. Han infann sig icke.
Hvem äter sådant? Duger inte ärtsoppan åt drängarna? Så menade ju de der herrarne, då de gåfvo oss åttio penni i dagspenning, att när de få bröd, så kunna de äta grus till sofvel. Håll då till godo dermed, ni, som just hugga det, sade Holpainen och gick tillbaka till sitt arbete. Det skola vi göra! Och ät du af den dy, som du gräfver upp från jorden.
Ser ni, min inspektor, Halling, han är alldeles för gammal Jag tänker inte ta hans plats Det vet jag. Men gör mig den tjänsten och sitt. Ni ser ut som en jätte i de här låga rummen. Ni ser ut som brukspatron själv. Ser ni, gubben Halling är nära åttio år, sjuttiosju eller sjuttioåtta eller vad det är. Då kan ni förstå.
Ja, det är ju ingenting att skämmas för. När jag var en liten flicksnärta, hade jag en fästman ja, han var son till fru Enberg, gumman. Han hette Jakob. Alltså en annan av patriarkerna. Hör nu, var det åttio tusen? Ja, det är ju förfärligt billigt. Men hälsa pappa, att det ska vara kontant. Jag vill inte veta av inteckningar eller annan humbug. Kontanter på bordet. Det är min affärsprincip.
Men Mose var åttio år gammal och Aron åttiotre år gammal, när de talade med Farao. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: »När Farao talar till eder och säger: 'Låten oss se något under', då skall du säga till Aron: 'Tag din stav och kasta den inför Farao', så skall den bliva en stor orm.» Då gingo Mose och Aron till Farao och gjorde såsom HERREN hade bjudit.
De av leviterna som Mose och Aron och Israels hövdingar inmönstrade, efter deras släkter och efter deras familjer, de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio år, alla som kunde förrätta något tjänstgöringsarbete eller något bärarearbete vid uppenbarelsetältet, dessa som inmönstrades utgjorde tillsammans åtta tusen fem hundra åttio.