Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 23 september 2025


De onda andarna i Månegarm ha ingen makt över det heliga svärdet Gråne. Sofia reste sig och omfamnade Valdemar lidelsefullt och tryckte honom till sin jättebarm. Nej, nej, upprepade hon och återvände till sin förra tankegång. Hur vore det möjligt att nu samla de flyende? Men jag har inte kraft längre att följa dig, Valdemar. Jag har lidit för mycket. Aldrig ro, aldrig vila. Låt mig stå kvar här.

Han föll i tankar och spratt upp, när Valdemar tystnade. Du har talat om kärleken mellan man och kvinna, men det stora i världen har aldrig uppstått ur den kärleken, utan ur strid mot den. Därför kallas också människan först vis, när hon blir gammal och ser ned över sina forna böjelser som den vita påven över sina svarta präster.

Hon vände sig åt sidan för att bonden icke skulle se, hur hon log, och det sporrade Valdemar att förvilla honom ännu mer. Det gick dem som i en springlek, där man blir ivrigare, ju yrare allt virvlar omkring, ända till dess man icke längre vet, var man står, och jublar allra mest. En måltid hade aldrig smakat dem bättre än den tarvliga, som de nu förtärde med träsked.

Allt skall jag nu ställa till rätta för dig, som är oerfaren, jag menar, oerfaren i sådant, som är allvar och inte bara köttsligt, ty sådant frågar jag inte efter. Låt bara mig styra. Jag går nu hem och talar med drottningen, min hulda härskarinna. Valdemar grep fatt i hans arm, men släppte den lika hastigt. Alltsammans är ingenting, sade han och gick ensam inåt skogen.

Och hon skall heta Yrsa Härjandotter. Valdemar nickade och såg, att ett par vallkullor lindade in barnet i en trasa och buro bort det. Han hade blivit alldeles blek. Han kröp ihop och vek mer och mer baklänges och försökte att skydd under bergsmännens armar, men från alla sidor blev han gripen och fasthållen.

Tag riket! viskade han. Valdemar släppte sitt grepp om stolpen och stod andlös. Allt blev med ens töcknigt framför honom, och han knöt handen om manteltyget den sidan, där svärdet annars brukade sitta. Och hvad svarade du , broder... älskade broder? Jag svarade: lag och rätt får ingen bryta. Kronan är Valdemars, och jag skall hålla den fast hans huvud, Gud frälse min själ.

Valdemar fann det också riktigt, att han själv och hela hans hus förblevo under fadrens ris. Men i hjärtat uppspirade hat mot allt tvång, och hemligt började han längta efter den gamles död. Han drömde om den dag, han skulle kasta den varma högtidsmanteln och visa sig sådan han var.

Det enklaste var att tala illa om hertigen och råda Valdemar att knappa in hans fädernearv och makt och låta allt vind för våg. Ordet »kittelbotaren» tisslade och tasslade redan svalgången, som om de därmed hade stämt strängarna. Nedmörkt som det var, behövde icke Jutta frukta, att någon skulle ana, vem hon var.

Hon fasade för den tanken, att en sådan livslust skulle förgöras, att han kanske skulle ligga blek och stel redan till kvällen. Det var som att bränna upp och ängar och örtagårdar. Vem som helst annan kunde hon tänka sig som död, blott icke Valdemar. Hon kunde icke tänka sig honom uthuggen i sten en gravhäll med knäppta händer. Och vem skulle med andakt kunna bedja vid en sådan grav?

Karl Algotsson, som red efterst, vände sig. Allt är oss emot, ropade han. Till och med vinden bedrar oss. Vid jungfru Ingrid, min broders hjärtebrud, har någon av er en kär vän som han, fly, fly! Än lever Valdemar! Inom en liten stund hade alla skyndat till hästarna, och Sofia stod ensam kvar med sina tärnor.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar