Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Om jag då sitter vid min härd, Om jag i Herrans vida värld Från land till land måst fara. Så är mig samma mål dock satt, Mot det jag skyndar dag och natt, Jag får ej stilla vara. Dock hvar jag är och hvart jag far, Så vet jag, att min Gud jag har Beständigt lika nära; Han följer mig på all min stig, Han är en Fader ock för mig, Hvad kan mig då förfära?
Det nyväckta nationalmedvetandet, hittills bundet inom hjärtan och sinnen, trädde nu ut för att förverkligas i handlingens värld; den kulturella rörelsen öfvergick i en social och politisk, så storartad, som af små förhållanden i ett litet land kunde väntas.
Där står tjället, Som förr min vagga bar; Där ser jag sundet, fjärden, lunderna och fjället, Min värld i forna dar. Allt är som förr. I samma gröna skrud stå träden Med samma kronor på, Och luftens rymder skalla än af kända kväden, Och skogens likaså. Och böljan leker än med Näckens blomsterskara, Som förr så lätt och ljuf, Och från de dunkla holmarna hörs eko svara Ungdomligt gladt ännu.
Butti uppbyggde med många heta ord en teaterdikt, som i synnerhet är sval idealitet. Vi ana under de starka motsatserna i hans skådespel en människa, hvars hemvist snarare är andens värld än köttets. Braccos första stycken lifvades af det upphöjda syftet att roa, och han sparade hvarken på den kvickhet han till en viss grad äger, eller den cynism som han äger i ännu högre grad.
Vad rör honom allt detta livets elände eller som han kallar smuts, honom, som lever i en annan, högre värld? Han har kommit över första sidan och befinner sig vid vändpunkten, ty det är på andra sidan det står, där uppe i nordvästra hörnet. Han vänder, vänder ut och in på bladet.
Hans röst förnams, lik dånet af åskans vagn, När öfver dofva, kvalmiga dagen I nattsvart moln den blixtrande åker fram Och väcker ur blytung dvala en värld. En storm var kommen öfver en lättsöfd sjö, I glada böljor höjdes den åter; En damm var bräckt, och yr med fördubblad kraft Ur fängelset bröt en jublande flod.
Tankar, otaliga tankar, Sägen, hvar kasten I ankar? Barn af en ädlare värld, Ges det ett mål för er färd? Slumrarinna i den slutna knoppen, Vakna snart och gläd din fosterdal, Mött af fjärilns kyss och smekt af droppen, Som från himlen faller mild och sval. Skynda, skynda! Allt, af stunden gifvet, Varar blott så länge stunden rår. Skynda, skynda!
En man med den gustavianska tidens fina och urbana bildning, hade han tidigare egnat sig jämväl åt litterära sysselsättningar, i historieskrifning en efterföljare af Porthan, i sina dikter från hemmets värld en äldre skaldebroder till Franzén och Choraeus.
När morfar talar härom, då tänker Bengt, att det skulle vara en värld för honom och hans backskidor. Ja, tusen saker har morfar sett och det blir lika många sagor, när han berättar därom. Och Bengt tycker att morfar är en stor och vis man, som vet mycket och som kan tala om allt så vackert. När Bengt en kväll skulle bedja sin aftonbön, följde morfar med in till den lille.
Han blev stående mitt på gården och kunde höra sitt hjärta slå i denna ödsliga tystnad. Det var som om han lämnats alldeles ensam i en obebodd värld. Bitterheten, som bröt fram ur honom, tycktes så överväldigande att den på samma gång upplöste och förlamade honom. Det var som om han samtidigt flutit bort och stelnat.
Dagens Ord
Andra Tittar