Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
»Ja gör det, gamle sjörövare», svarade vännerna. »Hej på dej! Tjing!» Och arm i arm tågade de ut ur porten och fortsatte sin glättiga väg nedåt gatan. Men Erlandsson stod kvar och lyssnade till ljudet av deras avtåg, och när han tyckte att de hunnit lagom långt spred sig ett slött leende över hans ansikte.
Stellan stirrade med ännu mera vidöppna ögon på Axel: Du menar ? Axel rodnade. Till slut sade han: Och för resten! Du, som går och inbillar dig att du ska bli en djävla slags Mecenas, som förstår allt. Det ä så man kan spy... De båda vännerna sågo varandra stelt i ögonen utan att växla ett ord. Två minuter efter hade Axel gått...
Men så småningom minskades den glada skaran, splittrad i smågrupper, som drogo av åt olika håll utefter tvärgatorna, och till sist återstod av det glada laget endast handlanden Erlandsson själv samt två av vännerna, som på grund av hans uppsluppna och äventyrslystna sinnelag beslutat att följa honom hem.
Och Lucius Verus vände sig till vännerna: "Så ung, så späd, och ren en annans!" sade han. "Hvem är han, hvar att finna, att med hotelser, Med löften eller kval jag honom tvinga kan Att den beundransvärda flickan öfverge?"
Sådant såg han och kom för en stund med vilja till stranden, Lockad af fågeln och rädd att störa de båda vid källan. Snart dock vände han om och spanade redan på afstånd, Spanade, gladdes och hann de älskade vännerna åter.
Svågern och vännerna resonerade om superintendenten. Plötsligt ringde det i telefonen. Hallå! Det är intendenten. Jo, hör du Har du ordnat växeln? Nej, ser du Vill du ordna växeln med detsamma! Karlafan, klockan är halv två! Ja, men ser du, konjaken hjälpte inte Gå in på kaféet, ta dig två konjak till, och omsätt växeln! Har du förstått? Ja jag skall försöka Avringning.
»Ja visst!» »Very good!» Resten av samtalet fördes i lägre ton och vännerna ansträngde förgäves sina öron. När måltiden var slut gick Stella upp för att göra sig i ordning till avresan, och Carlcrantz steg in i kaféet dit vännerna dragit sig, och blev glatt mottagen. »Hå fasen, Carlcrantz», hojtade grosshandlar Pålsson, »inte visste jag att du var gift.»
Hördes barnskrik, kunde man också vara säker att lite efteråt få höra den djupa mansrösten, som lät liksom när någon talar i en tunna. Trälarna kallade dem »de båda vännerna». För vart klippstycke, som vältrades uppför kullen till ringmuren, för var pilspets, som smiddes, kände de, att nykomlingen numera var den viktigaste personen på gården och att allt ytterst avsåg hans säkerhet.
Hon började korrespondera med en af vännerna i staden, och om några dagar hade det kommit främmande i huset, tvenne unga studenter, kamrater till hennes son, och en ung flicka, kusin Aurora... När september kom, flyttade de alla in. Det var en lång vinter för Lotta. Men hon arbetade så att dagarne knappt ville räcka till det var otroligt, hvad allt hon hann med!
Men fyra händer grepo honom hövligt men bestämt och sköto honom innanför porten. »Nu går du upp och lägger dej i alla fall, min kära Erlandsson», sade vännerna. »Och inga dumheter.» »Tyst», sade Erlandsson. »Det är någon i trappan.» Vännerna lyssnade. »Det är nå-hågon i trappan», viskade Erlandsson hest. »Det är kanske in-hinbrott, hupp.»
Dagens Ord
Andra Tittar