United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall icke rädda honom, när han begår överträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, lika litet som den rättfärdige skall kunna leva genom sin rättfärdighet, när han syndar.
Och till er, goda bröder, vänder jag mig för att få hjälp. Folke Filbyter slog vredsint i bänkkarmen. Som han stod där i sin vilda styrka och hälsa med Ulv Ulvssons nedfläckade mantel ännu häktad över bröstet, liknade han närmast en jättelik vildman.
Men på samma gång måste jag påminna dig, att vid en fästningastämma är var och en fri att säga sin mening rätt fram, utan att den andra får misstycka. Och nu vänder jag mig till er, mina söner. Betänk att jag börjar bli gammal och att jag sitter ensam här hemma, när ni äro ute på skeppen. Jag behöver någon, som hjälper mig att värja gård och grund.
Lotosblomman synes gunga fritt på vågen, men hennes stängel ringlar genom djupet och är rotfast i dess botten. Så svävar människoanden med begränsad frihet på världsflodens yta, och hans förnuft är som blomsterkalken, vilken öppnar sig för solen och vänder sig efter henne, men han är med tvenne rötter, känslan och fantasien, rotfast i världsanden Apollon, eller vad man vill kalla honom.
Edvard talade till morgonstjärnan: "Hulda morgonstjärna, himlens dotter, Säg, hvad gör Amanda, när hon uppstått Och kring skuldran kastat lätta slöjan?" Morgonstjärnan svarade och sade: "Goda gosse, när Amanda uppstått Och kring skuldran kastat slöjan, går hon Till sitt fönster, ser på mig och tåras, Och sen vänder hon sin blick mot väster."
TEKMESSA Son, nej, trotsa ej! LEONTES. Till er, o salaminska männer, vänder jag Mitt ord, förrn det af stridstumultets vilda dån Snart öfverröstas. Hören och behjärten det! Ej vill jag nämna mina sorger, hvilken kamp Mitt inre kämpat, innan hit jag kom, beredd Till uppror mot den, mig bland mänskor kärast är. Ett säger jag: nödvändighetens tvång har makt Att krossa mig, ej böja från det rätta af.
Bättra dig, mitt folk, förrän din Guds ansikte vänder sig bort från dig och du stöter din fot mot de mörka berg! Efter dessa ord knäppte mäster Sigfrid sina händer och stod en stund försjunken i bön. Sedan återtog han sitt avbrutna tal.
Första scenen. Daniel Hjort. En knekt. DANIEL HJORT. Nå, hvarför skjuter du ej? KNEKTEN. Dum jag vore, om jag ej väntade. Så ädel vara som krut har bättre mål än luft. DANIEL HJORT. Ja, visst! KNEKTEN. Ser ni den där galejan där. Den kommer alt närmare. Snart vänder stäfven till. Då, fyr! ej förr! Ni skall få se, hur masten, skall braka ner och rorman mista knoppen.
När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga, då vart Juda hans helgedom, Israel hans herradöme. Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka. Bergen hoppade såsom vädurar, höjderna såsom lamm. Varför flyr du undan, du hav? Du Jordan, varför vänder du tillbaka? I berg, varför hoppen I såsom vädurar, I höjder, såsom lamm?
Eken är inte grön så länge och inte lönnen heller. De vissna fort, mycket fort.... Jag tycker du pratar så mycket, säger Anna-Clara. Och så kommer det: Fick du tag i chokladkakan? Chokladkakan, säger jag, den ja! Jo visst! Och så vänder jag på huvudet för att se på något annat. Då hör jag ett fnitter. Anna-Clara har plötsligt krupit ner under täcket och ligger där och bara skrattar.