United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ingen är lycklig utom den, som för ett verkligen lyckligt lif. Nåväl, men det fins många verkligt dygdiga menniskor. , äro de icke lyckliga, de ju äro dygdiga? Det fins ingen dygd utan sann religion . Dessa dygdiga »verldsmenniskor» äro i sjelfva verket mycket sämre än de mest lastbara.

Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke högra handen eller pannan, att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal.

Han greps av en ångestfull glädje, stark att han blev blodröd i ansiktet. Om han kunde Edgar Om den kunde bli hans, riktigt hans att han kunde säga om den: Edgar är min . Han vågade inte hoppas det. Det var någonting alltför stort, någonting oerhört eftersträvansvärt, att det låg utom möjlighetens gränser. Edgar hans! Riktigt hans! Tänk om han vågade be sin pappa!

HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron.

De följande veckorna träffades de aldrig utom i främmande människors närvaro och kunde icke tala i förtroligare ton, utom när de andra lämnade dem ensamma för något ögonblick. Hon undrade, om allt nu skulle vara slut. Hon kom från sitt sofrum, när han stod i begrepp att , efter att ha lagt sitt visitkort hennes arbetsbord.

Icke blott för oss synes denne mannen älsklig, äfven Jesus såg honom, såg hans ärliga sökande efter sanning, såg hans yttre flärdfria lif och fattade kärlek till honom. Detta innebar dock icke, att det ej fanns mycket hos denne unge man, som Herren beklagade. Han såg jämte allt hans sökande efter sanningen en bristande själfkännedom. Därför säger han: Ingen är god utom Gud allena.

Som jag ej hade min sysselsättning hemma, kunde jag endast under aftonen njuta av det lugna behaget att bo utom en tull. Allting var reglerat och gick sin gilla gång.

Utom glasögonkarlen förstås, Ladd-Pelle, som han annars kallades, han, när han var nykter, tillverkade rent märkvärdigt fina laddar. Han hade varit uppe länge nog, förundrad öfver att dags vara redig och klar i hufvudet att han gick och småkluckade för sig själf som i förnöjelse.

Och därmed började han läsa: Dyre kristne, äktenskapet är av Gud själv stiftat... Det hade gått en bra stund och de äldre kvinnorna luktade sin lavendel och gräto, när plötsligen det hördes ett pang! utanför gården och rasslet av glasskärvor. Man lystrade ett ögonblick, men lät sig icke vidare störas, utom att Carlsson syntes röra oroligt sig och snegla ut genom fönstret.

Om en ringa sak blott blef man osams, Om ett intet, knappast värdt att nämnas, Om en falk och om en svartbrun fåle. Dmitar, stödd uppå sin rätt som förstfödd, Fordrar falken utom lott och rappen; Bogdan skänker honom ingendera. Nästa morgon, när det än knappt dagats, Svingar Dmitar sig rappen höga Och tar med också den gråa falken För att jaga uti bergets skogar.