United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Går fröken aldri ut och går om morgnarne?» försökte han sig änn en gång. »Jo, det gör jag ofta.» »Fröken fröken har inte lust att gå ut en liten tur? Det är så vackert väder.» Det gled som skuggan af ett leende öfver hennes drag. »Jag är klädd i morgonklädning», sade hon. »Jaså. Ja ursäkta.»
Sen är det kyrkoherdens tur, och så ska de ha ordet en gång till var. Jag önskar kyrkoherden inte hade gett sig in på det. Måtte det nu bara gå bra! Stellan såg på henne. Han skulle ha velat fråga, varför hon var rädd. Men han vågade inte. I stället sade han: Ska farmor gå? Jag skulle mena det, om jag också ska bäras dit. Får ja följa mä? frågade han så oskyldigt han kunde.
Och lågorna gjorde sitt, och brandkårn gjorde sitt, och till slut fanns det icke mycket kvar av Broms & Kroks Tändsticksfabrik. Slöddret stod alltjämt i Sofiagatan och en och annan sup langades ut från krogen. Och i Karl Johansgatan stodo stadens mest ansedda borgare. Alltjämt voro de lika svårmodiga, alltjämt glittrade deras ögon av förtret. Och lille Hagelin pep: Jo, en kan ha tur!
Och nu i dag återfinner jag detta tryckt och utgivet för längesedan; det är alltså ingen illusion, utan verklighet, eftersom den okände artisten har gjort samma iakttagelse före mig. Vi gjorde framsteg som skådare, och i min tur såg jag Napoleon och hans marskalkar på Invaliddomens kupol.
"Bevare mig, fattige man", sade han med förtjusning, "här har jag just dig, som jag söker. Vänta blott, vänta blott, spetsbof! Tviskinn och brända bullor, det skall nog bli din tur." Med dylika trösteord fasthöll han honom, till dess rektorn, som bevärdigade detta nya uppträde blott med en flyktig sidoblick, hann sluta tjoget.
Han svärmisk och poetisk, hon redig och realistisk. Hon slöt sina ögon och lät sin leende mun kyssas. Och så, när det blef hennes tur, dolde hon hans ögon med sina händer och ledde honom som en magnetisör hvart hon ville. De mörkröda draperierna föllo slutligen ned för det rum, der St. Isaks eviga eld brann. Och i den nya toilettspegeln speglade sig månen ensam.
Dansen gled fram, tur efter tur; paren förenades och skildes åt; där var sorl av prat och skratt, korseld av blickar från leende blå och bruna ögon, när Förste Konsuln stilla, som han gått kom in igen. Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eugène de Beauharnais.
Det lät högst antagligt han hade nämligen aldrig haft något att förlora! Själf hoppas jag också, att ännu på några år icke behöfva gå tillbaka. Hur kom ni att skrifva? frågade han. Jag leddes vet ni hvad det vill säga? Han nickade, vemodigt leende. Jag höll på att i min tur säga: »stackare!» Jag hvilade mina magra, fula händer på bordet.
Men fy sjutton en sådan stund jag får om de få tag i mig. Jag måste vänta tills de gått.» Han gick in på kontoret, tog morgontidningen, som hela dagen legat oläst på hans pulpet, satte sig och började läsa för att fördriva tiden. Det första han fick se var följande notis: » En göteborgare med tur.
Att få en så hög och fin dam som jag ville, dertill är jag för fattig ... en vanlig från de här dussinfamiljerna vill jag inte ha! Du är lycklig, du! Prat, för fattig! Se på mig ... gör mig fattigdomen något, och jag tänker minsann göra mig en carrière ändå. Det tror jag! Du! Som är så treflig och så älskvärd, och som bäst af allt, har en så förbåld förlåt mig tur!