Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Har landet vunnit frid med glans och ära, Har segerns Gud i nåd Beskärmat vår tsarinnas vapen åter?" Den komne talte så: "Långt närmare är fröjden oss, o broder; Vår furste kommen är, I natt vid slottet stannade hans vagnar. I långa tider ren Han från sitt trogna folk har varit borta; Nu, lik ett fruktbart år, Välsignelse till våra tjäll han bringar.
De andra hade dock redan hört honom och började småningom att samlas kring källan. På ett snöre, som spändes mellan stammarna, hängde de upp sina kappor till ett tjäll åt kvinnorna, ty det hade varit sen vår och luften var ännu sval. Sedan gjorde de upp eld och kokade och brynte.
Det var något annat, som menigheten redan en stund väntat på och som nu hälsades med stormlikt växande bifall. Tre mjödkar, väl ombäddade mot kölden med täcken och granris, blevo nämligen släpade på medar omkring hovet och sedan insatta i olika tjäll, där var och en fick fritt förse sig efter tycke. Allra sist kom en släde, som drogs av kvinnor och av gossar, som ännu icke vuxit till ynglingar.
Lugn och stillhet var den gömdas lott; Arma fågel, här bor fruktan blott. Hvarför bytte du mot parkens doft Dammet kring den nötta vägens gränser? Hvarför älska mer ett härjadt stoft Än den färgprakt, som i lunden glänser? Hvarför, för att skåda världens strid, Offra opp din obemärkta frid? Synes dig ej dagen ofta lång, Innan nattens lugn ditt tjäll besöker?
Falskt eller rätt, man säger lätt: "En kvinnas tro är fal; Hon snart bedrar och lämnar kvar Åt kärlek endast kval." Det säges så. Nu lyssnen på Hvad om en flicka här, Som ej för lek sin trohet svek, Till att förtäljas är. Till hennes tjäll en mulen kväll Dess älskling smög på tå. "Låt dörren opp, låt skyndsamt opp, Förrn någon vakna må."
Det var en främling ej, det var hans bror, Af samma fader född och samma mor, Den man, som till hans tjäll i natten lände. Det var den broder, som i forna dar, Då i sin faders hem de växte båda, Af syskonskaran honom kärast var, Det var den ende, som han ägde kvar Och ej på nitton år fått återskåda.
Klädd i vita vadum låg Ingevald i sitt tjäll innanför skinnfällarna och liknade med sina slutna ögon och knäppta händer mer en död än en levande. Om någon hade ställt sig framför Folketunas husbonde och utförligt och med många ord berättat honom, vad som hänt, skulle han icke ha förstått det klarare.
För bönens suck går himlen opp, För sorgen själf har jorden hopp; För mig det blef min kärleks lott Att tvifla och att tråna blott. Kom, gode främling, sätt dig ned Och hylla vid mitt tjäll, Stör ej den tysta nejdens fred I denna lugna kväll! För sorgen ljuf dess stillhet är, Ett brustet hjärta vakar här.
Då fattade föräldrarne och barnen hvarandras händer och gingo rundt omkring mig och sjöngo: "Hell dig julafton, härliga, klara! Du tänder ljus uti hjärta och tjäll! Lofsången ljuder från änglarnas skara, Genom århundraden hörd i kväll: 'Ära vare Gud i höjden, frid på jordene, Människorna en god vilje. Du tänder ljus uti hjärta och tjäll!"
Men samma natt, så sjungs det, vid Miljutins tjäll En ryttare i vapen höll; Den trognaste ibland furst Voldmars tjänare Den vapenklädde ryttarn var.
Dagens Ord
Andra Tittar