Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Jag skall aldrig kunna bli något för honom, aldrig göra honom någon glädje, aldrig kunna visa honom, hur anspråkslös, hur trofast och hur fri från afund en stark kvinnas tillgifvenhet kan vara.
Men sjelfva detta arbete hade hon lärt sig älska derför att hon kände hur det knöt henne fastare och fastare till sonens verld, gaf henne tusen små hemliga vägar att närma sig honom, gripa fast i hans intressen, tillkämpa sig hans aktning och hans tillgifvenhet. Regelbundet enahanda gled tiden fram. Arbetstimmar, måltidstimmar och timmar till fysisk förfriskning det var hennes dag.
I morgon går jag icke på teatern, ty jag vill se om han kommer, och veta, om det var han som knackade. Men sedan vill jag icke fortsätta detta klosterlif, som gör mig vapenlös mot min längtan. Och så får hvarken smärta eller oro hindra mig från att arbeta ! I annat fall blir jag så bunden af min ekonomi, att jag icke kan skaffa mig utväg att döda denna vanvettiga beundran och tillgifvenhet.
Han gick der och tänkte på henne som kunde bära allt, på henne, den starka, den glada och alltid så leende hustrun. Hvar var hon? Och vid framkomsten fick han veta det. Hon kunde då bära allt, men ej detta enda! Hon kunde försaka allt, lida allt, mista allt, blott icke denne man på hvars tillgifvenhet hon trott! Då han öfvergifvit henne, kunde hon ej lefva. Den lille återfans i prestgården.
HYLLOS. Rätt tydligt du den yttrat, och jag lyder dig, Dock ej af fruktan, furste, men tillgifvenhet. LEONTES. Han rörde handen, tyckte jag, den drunknade. HYLLOS. Jag såg det ej, frånvarande min tanke var. LEONTES. Finns ingen här, erfarnare i läkedom Än vi? Kanske att örters kraft, att öfvad konst Här kunde bringa räddning.
Hur vi stodo där, vi två, tysta och stilla, hur han, trött af sina slitningar, lutade hufvudet ned mot mitt bröst, utan ett ord, slutande sig in till mig som ett förvuxet barn, i en lång omfamning utan kärlek. Två utsläpade vandrares tröstande, styrkande tillgifvenhet. Ingenting mer.
Det kunde nu icke hjelpas, att hon såg på verlden och tingen med en annan blick, än dessa unga, som voro af en nyare tid, än hon. Men äfven der hon ej förstod eller gillade dem, behöll hennes hederliga gamla hjerta all sin tillgifvenhet för „barnen“, som hon kallade dem.
Men jag kan bli god mot alla andra, för hans skull, jag kan bli god i mitt hjärta, så att jag känner mig värd hans tillgifvenhet, fast den aldrig kom mig till del; jag kan vara stark och sann, så att jag vet mig förtjäna hans aktning, fast han aldrig stod mig så nära, att han lärde känna hvem jag var. Jag skall bli en konstnär och med mina verk skall jag nå honom.
Väl visste hon, att det, hon kände för Johannes Tibell, icke var, hvad hon drömt om att känna för den man, den hjälte hon helst velat tillhöra; men aktning och tillgifvenhet var väl också en grund att bygga sin lyckas stuga på? Farmor var gammal, kunde icke lefva länge, gården var pantsatt för skuld. Hvar skulle hon sedan få ett hem?
Underligt nog slöt sig Hanna först till „småbarnen“, som de kallades, och vann deras tillgifvenhet genom att med intresse lyssna till deras pappersdockshistorier. Hon hade visserligen aldrig sjelf lekt med dockor, men hon rycktes med af deras lifliga fantasi och fann sig ofta midt inne i de vidunderligaste pappersdocksintriger.
Dagens Ord
Andra Tittar