Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Gamle kungen själf satt blind i tornet, Men hans söner jag slog i strid, Tog som segerbyte ombord Oihonna Och mitt bröllop redde på skumhöljdt haf. Fader, vet du, hvad det är att älska? Har du famnat en fröjd en gång, Ljus som himlen, yppig och rik som jorden, Och som båda blommande utan gräns? Hvad jag varit blef mig som en skugga, Blek den glans, jag i hoppet sett.
Från det höga tornet sågo Trenne flickor ut mot hafvet; Trenne segel syntes nalkas, Och den äldsta systern talar: "Systrar, sen vår faders fartyg Kommande från fjärran länder! Trenne systrar här vi äro, Tre kaptener styra skeppen; Den, som först i hamnen hinner, Han skall få min krans af rosor, Om han är med den belåten."
Grafkorsen sticka upp öfver kyrkmuren och ingå slutligen i hans dagliga fönsterutsigt. Kyrkan slår icke hela dygnet som Klara, men om aftonen klockan sex få gossarne gå ut och klämta med linan, som hänger ner från tornet. Det var ett stort ögonblick när hans tur kom att klämta första gången.
Solen kastade sig ned över domkyrkan, snön smälte på taket och det började smattra på fönsterplåtarna, kajorna stimmade kring tornet och katedralisterna, som sluppit lösa, lekte hök och duva under högljudda skrik. Om man skulle öppna ett fönster, föreslog någon. Gjort! Och nu strömmade vårluften in och livade upp sinnena; man drog andan och började småprata.
Då han märkte, hvart det skulle bära af, blef han rasande, och i den ljufva lusten att än ytterligare öka sin harm började han klättra uppför klockstapelstegarna med en sådan fart, att han så när förlorat andan, innan han uppnådde tornet. "Hvad är å färde?" sade han med en häftig och afbruten röst, då han såg och igenkände vår bekanta där uppe, "hvad vill kusin Storm?"
Om riddaren och patern velat lyssna till Sorgbarns sång, skulle de på en mellanstund, då åskan var tyst, kunnat höra följande ord, ledsagade av glasbitarnes klang, regnets sorl där ute och klockornas dån från tornet: Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne hän över skummande sjö, över susande skogars mörker, tranan skriar på ödsligt skär, falken dväljes i klyftans skygd; trött att jaga han gömt sin näbb vingens av skurar tyngda dun.
Och då sprang kung Valdemar den unge ned ur tornet och lyfte dig ur sadeln... högt över alla småtärnorna, som strödde rosenblad... Så här... högt, högt! Han lyfte upp henne och höll henne en stund på sträckta armar, men guldtaggarna på hennes gördel stucko honom i händerna, så att han försiktigt måste släppa henne igen. Nåväl, detta är nu lek, bara lek, sade han slutligen.
Men Tomas låtsade som om han icke såg henne och sprang förbi och vågade icke vända på huvudet. Plötsligt erinrade han sig, att han nödvändigt måste träffa Hall före klockan tre; var skulle han finna honom? Var det inte han som stod däruppe på kullen, vid det röda tornet av tegel?
Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten på tornet för att bränna upp den i eld. Men en kvinna kastade en kvarnsten ned på Abimeleks huvud och bräckte så hans huvudskål.
Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll på dem, menen I att de voro mer brottsliga än alla andra människor som bo i Jerusalem? Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.» Och han framställde denna liknelse: »En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen.
Dagens Ord
Andra Tittar