Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Jag är inte pojke numer, svarte Gusten, utan jag är bonn på Hemsö, och du är undantagsman. Jo, de ska vi bli två om! tyckte Carlsson. Gusten tog ner en bössa från väggen; slog opp hanen, så knallhatten syntes, trummade på kolven och röt för första gången i sitt liv: Ut! Annars knäpper jag dig! Hotar du?
Så sa jag till honom en kväll: »Bed till Gud, Harald lille, att Han låter dig bli frisk igen!» Men pojken bara riste på sitt lilla, svettiga hufvud. »Kan du inte bedja med barnslig förtröstan?» sa jag. Han svarte inte på en lång stund. Inte kan Gud tycka om att jag ligger och ber att få slippa komma till honom? sa han långt om länge. Jag blef så förbluffad, att jag fick inte fram ett ord.
Gusten förklarade sina skäl, så gott han kunde, varav framgick, att han både ville vara borta från ett tillfälle, som var honom vidrigt, och att han därigenom ville »märka» den, som gjort honom emot. Ja, men mor din då? invände pastorn, är det inte synd om henne att bli utskämd? Jag kan inte tycka det, svarte Gusten.
Hon svarte ej, hon sänkte Sitt strålomgjutna hufvud Mot furstens skuldra sakta. Då kom en fläkt och flydde I lek emellan löfven. De skälfde, skuggan skälfde, Och månens skimmer, gjutet På flickans svarta lockar, Bröts ljuft i stilla darrning.
Vaktmästaren hindrade Samuli att gå vidare. Han mönstrade honom noga och sträckte ut handen med ett dundrande: »Stcho?» Men förmildrades så småningom och nickade. Samuli stack handen i fickan, tog fram en silfverrubel, tryckte den i handen på den svarte och gick till trappan. Med fasta steg klef han nedåt, lyfte gardinen, skuffade dörren till sidan och steg på.
Var har du gjort av Norman? frågade nu gumman, som började bli sömnig. Han håller på att bära opp grejorna i boden, svarte Gusten, men han kommer väl snart. Och Rundqvist har redan lagt sig, nå, det är på tiden också, och Carlsson kan vara trött, som har varit ute och färdats. Jag ska visa honom till rätta var han ska ligga, om han följer med.
Nåå säg, Carlsson, han såg väl flickorna också? Ja vars, svarte Carlsson frimodigt. Och de var sig lika, kan jag tro? Det voro de nog inte, men det skulle ha roat gumman för mycket, och därför svarte Carlsson inte på det. Ja, de var nog så snälla, och vi var i Berns salong till aftonen och hörde på musiken, och så bjöd jag på scherry-kobden och smörgåsar. Det var, som sagt, mycket roligt.
Jag fruktade att möta hans blick, men ändå kunde jag inte låta bli att se på honom. Det var rysligt." "För mig gick det på samma sätt", försäkrade den äldre brodern. "Men ju längre jag betraktade honom, ju mer försvann ångesten. Han såg inte grym ut. Den där svarte slafhandlaren, som vi en gång sågo på torget i Aden, du minns, han såg mycket mer grym och elak ut.
Men nu, Gustav, får du sitta vid och sy i åtta dar, för att få in vad de andra supit opp i natt. Så får jag väl det då! Men tror du, att de hade roligt i alla fall? frågade skräddarn med ett sista hopp om att ha fått någon valuta för sina pengar. Nog hade de roligt, svarte Anna, men du, som inte fick något med?
Då kom äfven er bror, en vild björnunge från norden, Teg en dag och svarte ett ja och ett nej på den andra; Inom en vecka satt han hos oss, ej främmande mera, Satt och talte om er, om sin barndomsålder och hemmets Saknade bygder, om allt, som för hjärtat att minnas är ljufvast.
Dagens Ord
Andra Tittar