United States or France ? Vote for the TOP Country of the Week !
Samtalet fick efter måltiden en politisk riktning. En skål för de liberala tidningarnes undergång! sade Spöqvist och höjde sitt glas. Det är de liberala tidningarne, som åstadkomma allt ont i Sverige. Tacka vill jag Ryssland; där förstår regeringen att sätta munlås på pressen.
Jag säger dig, Spöqvist, att det skall göra den gåsen rosenrasande ont, ty fruntimmer, som du vet, fästa sig mycket vid sådana saker. När skall det stora slaget ske? frågade Spöqvist. Vad menar du, bror? Med andra ord: när friar du och när gifter du dig? Jag kallar det för "slag", emedan jag jämför det med fältslaget vid Sankt Helena, där Napoleon i grund slog ryssarne. När det skall ske?
Spöqvist var i själva verket varmt intresserad för Brackanders giftermål med Johanna, ty han visste med säkerhet, att patronen även funderat på att fria till den rike kronofogdens dotter, Spöqvists eget kvinnliga ideal. Spöqvist hoppades på detta sätt bliva kvitt sin ende och farlige rival.
Han gav Spöqvist en blick av hemligt förstånd, varvid denne steg upp och talade som följer: Bror Brackander, jag förstår icke, huru du med lugnt sinne kan fördraga en dylik otacksamhet och uppstudsighet.
Jag har bråttom, sade Spöqvist och såg på sitt ur, många angelägna ärenden vänta på mig där hemma... För tusan, ropade patronen, du ämnar väl icke lämna mig? Din närvaro är alldeles nödvändig, Spöqvist. Nåja, jag vill då stanna här, ty vad gör man icke för en vän?
Låt det bli eder till en hälsosam varnagel. Drångarne puffade varandra i sidan och gömde sig den ene bakom den andre, kanske för att dölja det intryck, Spöqvists predikan gjort på dem. En och annan syntes bekymrad, men dessa voro sådana, som kände medlidande med Sven. Räck fram dina händer! sade Spöqvist till denne. Sven vaknade vid dessa ord likasom ur en dröm.
I morgon bittida kallar jag Johanna till mig och underrättar henne om sin lycka; på förmiddagen reser jag till korpral Brant och meddelar honom mitt beslut, och så snart lysningen hunnit gå för sig, äro vi gifta. Dig, Spöqvist, ålägger jag särskilt att redan i morgon utbasunera mitt beslut i alla väderstreck.
Jag tror mig hava uppfattat er karaktär alltför väl, herr Spöqvist, och tager icke ett ord tillbaka av vad jag om er yttrat. Ack, herr baron, sade Spöqvist, i det han lade handen på sitt bröst, ni är ännu så ung och oerfaren, annars skulle ni nog inse, att under min hårda och sträva yta klappar ett hjärta... ett hjärta, som blöder vid likars nöd... Men vad skall jag göra?
Patronen demonstrerar väldeliga, spottar ofta och svänger i handen en av sina mest älskade piskor. Och du nekar icke, Spöqvist, att du bland folket fört ut det fördömda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen, i det han med armarne i sidan stannade framför den tilltalade. Kära du, svarade Spöqvist saktmodigt, jag gjorde bara vad dit bad mig om.
Hör på, gamle knekt, vi ha visserligen ännu sommar, och så länge sommaren räcker, ha tiggarne, likasom hararne, hus i var buske. Men sommaren är snart förbi, och jag varkunnar mig över dig, stackare. Jag måste skaffa dig tak över huvudet... Länsman Spöqvist, till vilken samhällsklass hör numera denna människa? Vad menar du, bror? frågade Spöqvist. Är han i allmän eller enskild tjänst? Nej!