Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Patronens tycke för dylika förrättningar var till den grad utbildat, att han ej blott bevistade alla de bland hans underhavande förekommande talrika utmätningsauktionerna, utan ofta reste långa vägar, i sällskap med kronolänsmannen Spöqvist, för att bevittna skådespel av denna art. På senare tider hade patron Nikolaus Brackander blivit rov för ännu en fjärde vurm.
Hon hade försakat masugnarne och stångjärnshamrarne och sällheten vid den älsklige järnpatronens sida! O kvinna, kvinna! Tvenne dagar därefter emottog kronolänsman Spöqvist en biljett med inbjudning att besöka vännen Brackander.
Ty det är solklart, att där en Brackander och en Spöqvist sammanträffa, där skola även tvenne toddyar vara. Samtalet är viktigt... allvarsamt. Patronens ansikte lågar av en ädel vrede; kronolänsmannens ligger i allvarsamma rynkor, undantagandes någon gång kring munnen, som, då Brackander vänder ryggen till, drager sig till ett tvetydigt leende, snarlikt ett av skadefröjd.
Du sade själv till mig: Käre Spöqvist, utbasuna till höger och vänster... Tig! Du är en brännvinsadvokat! röt Brackander. Du förivrar dig, min vän, genmälde Spöqvist med len, resignerad ton, du förivrar dig verkligen. Låtom oss tala lugnt, bror Brackander! Vilken klok människa kunde väl förmoda, att du skulle få en korg på det hållet... Drag för fan i våld med dina korgar! skrek patronen.
Ni ljuger, ni eländige länsman! hördes plötsligt en fin, av harm darrande röst. Det var Adolf Sparrfält; han hade ryckt sig lös från Görans arm och stod nu, ett föremål för hela den förbluffade folkhopens nyfikna blickar, framför Spöqvist med vredeblixtrande ögon och knutna händer.
Och när du nu blir din egen, sade Spöqvist, så vill jag tro, att din första tanke blir att gifta dig. Naturligtvis, inföll Brackander och klappade Sven på axeln. När man kommer i så lysande omständigheter, så måste man dela dem med en trogen maka, annars är det ingen välsignelse med det.
Men det är mig omöjligt att göra, som patron vill, ty jag har givit Johanna Brant mitt löfte, och det sviker jag aldrig. Hi, hi, hi! skrattade Spöqvist. Det var mig en löjlig figur! Men är du rätt säker på att Johanna vill ha dig? frågade Brackander, i det han med konstlad munterhet instämde i Spöqvists skrattsalva. Ja, det är jag fullt säker på, svarade Sven öppet och trohjärtat.
Säg till var människa du träffar, att jag redan friat till Johanna Brant, med ett ord, att hela saken är avgjord. Bra, bra! Skål och lycka till! ropade Spöqvist. Själafränderna stötte glasen tillhopa och drucko skålen i botten.
Det stannar alltid en misstanke på mig ändå... Det vore förskräckligt! Jo, sådana äro läsarne, bror Brackander, inföll nu Spöqvist, idel gudsnådliga och fromma människor på ytan; men då man bara kommer underfund med dem, äro de idel tjuvar och kanaljer. Den där göken har nog gått i god skola.
Dessutom vet jag av egen erfarenhet, att varje hjärta har sina svagheter. Tala du fritt ut, min vän! Men kan du tiga, Spöqvist? Min pålitlighet är beprövad, sade Spöqvist och klingade med patronen. Gott, jag vill då säga dig, att... att jag verkligen är kär, ursinnigt kär i Johanna. Folk må bedöma det som en galenskap, men jag kan icke hjälpat.
Dagens Ord
Andra Tittar