United States or Bahrain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad sade väl hans sorgsna blick, Hans ord, ej tydda än? Den tår, som ur hans öga gick, Hvad mening låg i den? Och när till flickans fot han hann Och föll och dog, hvad tänkte han? Var det för hjärtats frid kanske, Han höjde än sin röst? Var det en bön, han ville be Till ett försonligt bröst? Begrät han mänskans hårda lott Att plåga och att plågas blott?
Men fastän jag är fri, tillåter du mig väl att stanna i ditt hus och vara dig nära? vågade Alexander tillägga, i det hans tillgivenhet speglades i hans ansikte. Lämna mig i ro för dina frågor! ... Dock, fortfor Karmides, sedan han varseblivit Alexanders sorgsna utseende, stanna, jag vill säga dig något. Omständigheterna bjuda, att vi måste skiljas, min vän.
Möt mig på gatan nedanför trapporna i morgon klockan två, jag sitter i bilen tills du kommer, när jag får se dig gör jag tecken och du går före och jag följer efter på avstånd. Svik mig inte! Din sorgsna Ziri. Sakta lade han brevet på bordet och satte sig stilla på en stol. En hemlig fruktan blandades med våldsam glädje. Du älskar mig du älskar viskade han med tårar i ögonen och det det börjar nu.
Hans älsklingsfågel var krossad och trots den sena timmen hade han icke fått upptaga en enda order. Han var själv sorgsen och orolig, och som alla sorgsna och oroliga trodde han sig omgiven av idel glada, lyckliga och skämtsamma varelser. Därtill kom, att de för honom ovanliga vinerna och likörerna avtrubbat hans eljest skarpa omdöme.
Frälsaren hade sagt sina lärjungar, att han skulle gå upp till Jerusalem och där lida och dö korsets död. Däröfver blefvo lärjungarna mycket sorgsna och modfällda, ty de älskade Jesus och ville icke skiljas ifrån honom. En hel vecka gingo lärjungarna på detta sätt sorgsna och grubblande.
De stilla, de sorgsna mödrar som gå och vänta sin egen död. De dela i mörkret med vuxna barn sin ålders sparsamma bröd. David ställde tyst undan gitarren i ett hörn bakom moderns säng och beredde sig att gå genom köket upp i vindsrummet, men han stannade framför köksbordet medan de gamla stängde dörren om sig, och såg sig omkring i rummet.
Ofta såg Johan den gråhårige mannen med de vackra, sorgsna dragen sitta der under det gröna halfljuset från löfverket. Han kunde icke trösta honom och han sökte honom ej mer. Han såg den gamles vekhet, som han ej trott på, såg honom stirrande dröja med blickarne på dottern såsom om han sökte konstruera ut den dödas drag i barnets obestämda ansigtslinier.
Vad skulle han hitta på nu, när han inte längre hade Edgar att leka med ? Men ju längre han satt och såg på den stympade hästen, ju mera tyckte han att dess gamla fullkomligheter växte fram på nytt under all den sorgsna ömhet, han göt över den ur sitt hjärta.