Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 maj 2025
Stranden nådde ock jag och såg, hur han lossade skottet, Såg, hur på håll, oskadad och fri, den flyende älgen Sträckte sin färd i galopp utöfver det snöiga träsket. Men i ett obetvingeligt skratt utbrast jag och sade: 'Hvar är ditt vett, förståndige vän, då du skjuter på allvar?
Snöiga voro de, fast de ute på förstukvisten stampat af sig de värsta klumparna, som följt med ifrån skogen, därifrån de kört fram timmer. Unga karlen, som han var, gick han lutad, med böjdt hufvud. "Hur går de lilldrängen vår?" frågade han hustrun i förbigående. "Bara som med stintan. Herren ta nog gossen å." Mannen gick tyst fram till bordet, satte sig ner och läste bordsbönen.
Mycket förnöjde mig nyss din berättelse; gladt är att höra Fädernas bragder och lof, hur de lefvat berömligt och handlat, Mest dock ifall den kloke, som känner och ärar dem, talar. Därför skynda, min vän; ren mellan de snöiga träden Skåda vi skenet af tindrande ljus från stugan på herrgåln."
Jag läste den hemma om julen det året när det var så sträng vinter och fåglarna frös ihjäl i skogen vid Bandarberget du vet inte hur vackert Bandarberget är om vintern när stjärnorna flammar över snöiga furor där är en grotta i berget, som man kan gå in i, och göra eld i och ligga och värma sig medan man lyssnar på vinden, det var en liten gosse som gick vilse i en stor skog.
Likasom skaror af gäss, då på sväfvande vingar de lämna Nordens isade sjö, påkalla hvarandra som oftast, Lättande flyktens besvär med sånger och växlade tillrop, Så framsväfvade skyttarne nu på de snöiga fälten, Medan än en, än en annan af dem förtäljde i korthet Någon förnöjande bragd, den han öfvat själf eller hört blott.
Aldrig mer skall jag nu från dig få höra ett gott brodersord. Valdemar hade satt sig ned hos Jutta. De visste icke själva, att han redan hade lagt sin hand i hennes. Den andra räckte han åt Magnus och strålade upp. Mellan oss är allt gott! Men Magnus kunde icke mottaga den utan slog ned ögonen och red bort under de snöiga grenarna.
Men det blev icke mycken vila, ty hennes danska småtärnor och många av Valdemars svenner efterskickades från Bjälbo och anlände flockvis under hela natten. Dörren gick oupphörligt upp, och de unga människorna kommo in snöiga, muntra och hungriga. Då det därför blev mer talande och skrattande än sömn, bröt man upp tidigt.
Då vi vände under land, hördes ett ögonblick suset i de snöiga granarna eller viskningen i vassen, varvid jag tänkte: Herre Gud, den som vore i land! Så voro vi åter ute igen, och då vaknade alla goda föresatser. Du har varit ett svin, Larsson, men kommer du med livet från den här färden, så skall det bli folk av dig, tänkte jag helt vackert.
Dagens Ord
Andra Tittar