Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
När herr Lundstedt lyckats utfå postväskan och med densamma vandrade över mon, var han mycket tankfull och nertryckt, men det fanns en ljusglimt. Visserligen sörjde han över att han icke kunde leka mer, men den tryckande känslan av skuld över ett brott, han deltagit i, var något minskad, sedan han hört att andra också hade sina fläckar.
Upphofsmannen skall korrigeras eller för sin egen skuld läras att ej begå felet. Denna visshet att felet skall straffas framkallar fruktan hos barnet att bli ansedd som den felande, och Johan sväfvade i ständig fruktan att något fel skulle upptäckas. En middag synar fadern vinbuteljen, som faster begagnade. Hvem har druckit ur vinet? frågar han och ser sig rundt kring bordet. Ingen svarar.
När brevet var slutat, vek herr Lundstedt det i fyra delar, fäste ihop det med munlack och bar det i kryddbon, glad i hågen som om han betalat en skuld, kvitterat en räkning, vilken han icke mera behövde tänka på.
Om nu prästen i stället sade: du Anders i Norrö, du Karin på Aspskär, du har gjort det och det, då skulle de bli onda och säga att han ljög, om det också var sant vad han sade. Det fick nu vara hur det ville med de andra, han bar sin skuld, hade kommit till medvetande om den, och ville bli fri från den.
Men det kan vara så gott att tjäna sig upp i graderna med eller utan förfäder. Varje släkte må bära sin egen skuld eller sin egen ära. Jag har nu tjänat kungen som knekt jämnt ett år och lärt mig att rida en ovän på livet; vill nu kungen göra mig till kornett, så gör han det för min egen skull och icke för det att jag heter Tavast.
Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv. Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning. Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen dig själv.
Men då ropade allt folket: "Hvarföre skulle Bani ensam blifva undantagen, på det Herrans vrede må drabba oss för hans skuld". Och de ropade och bullrade så att Bani icke fick tala mera, och slutligen stormade han rasande bort och hem. "Simrith" ropade han genast då han inträdde. "Låtom oss draga hädan.
Deras herdar hade fört dem vilse och läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats. Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade: »Vi ådraga oss ingen skuld därmed.» Så skedde, därför att de hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN, deras fäders hopp.
Då stannade oljan av. Och hon kom och berättade detta för gudsmannen. Då sade han: »Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över.» En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt.
Det var därför någonting underligt, att Sven, när mor Kerstin slutat att tala och med ökad iver rörde i sin gryta att, säga vi, Sven då steg upp och sade lugnt, nästan muntert, om också icke i sin vanliga ton: Bevars, mor, vad ni nu ger mig skuld till mycket! Och ändå är jag så oskyldig som ett barn.
Dagens Ord
Andra Tittar