Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 maj 2025
Som när sommarns hvirfvelvind en afton, Då naturen lik en söndag tiger, Kommer ensam, osedd, snabb som pilen Och slår ned i skogssjöns famn, en planta Rör sig ej, ett barr ej, lugn står tallen, Lugn står blomman på den branta stranden, Lugnt är allt, och endast djupet sjuder; Så, då sången slog den unges sinne, Satt han stum, orörlig, sluten, bortskymd, Men hvart ord dref bloden ur hans hjärta.
Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han! Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg. Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.
En dag för honom trädde en yngling fram, Hans son det var, han ägde ej flere; Med lifvets ljusa vår i sin blick han såg Den åldrige an, han talade så: 'Bygg mig en drake, fader, och red mig ut! Din ungdoms banor locka mitt sinne. Min arm är stark, het sjuder min blod. Bort, bort Jag längtar ur hemmets kvalmiga dal. Tyst satt den gamle.
Stolt Morannal kallade jag min fader, Och som kungadotter jag blef din brud. Nu förgäfves ville jag förtiga, Hvad jag skydde att röja då. Allt jag kunde lida och allt fördraga, Men dig svika, Hjalmar, förmår jag ej. Stöt mig bort, förskjut mig! Ej Morannal, Ej en konung min fader var. Detta blod, som nu i mitt hjärta sjuder, Var kanske en gång en föraktad slafs.
De anklagade mig för tjuveri och hånade min fosterfar för hans gudsfruktan och kallade även honom och min köttslige far för tjuvar... när jag tänker på det, sjuder det i mig... jag skulle vilja strypa dem, de uslingarne... Misstänkt för tjuveri! det är ju förskräckligt!
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige? Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom. Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig. Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
Och där längre bort höres spettarnas smattrande hugg, tjäderns och orrens bullrande flykt och ekorrens viga krafsande på släta furustammar. Ja, hvad det är friskt och vackert och fullt af lif i skogen en sådan vinterdag! Har du varit med där och känt, huru blodet sjuder och svallar af glädje och kärlek till det vackra svenska fosterlandet?
Jag sade: Natt ju skyler mig, Men den vardt ljuset klara; Ty natten har ej makt för dig Att natt och mörker vara; Hur svart den sig i skyar klär, I regn och stormar sjuder, Den måste bli som dagen skär, När som din stämma ljuder, När du det vill och bjuder. O Gud, hur outgrundelig Är du i alla stunder!
Dagens Ord
Andra Tittar