Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juni 2025
Men stundtals vaknade han till livet igen, tändes på, drogs upp ur sjön, levde och stod vid julbordet, och så blåstes han ut igen som ett ljus, slocknade, dog, sjönk och blev våt.
Men hvad blef resultatet af den nya lagen? Att silfver åter sjönk från 121 till 97, och där stå vi igen.
Det eller det skulle hon göra ... alltsammans på ett dygn ... men, hon kunde icke. Hon sjönk ihop på en bänk, som en trasa, utan ett ljud. »I sängen med dig», kommenderade han en dag, »i morgon ta vi en piga.» En piga kom. Hon var ung och stark, brednäst och med gult, stripigt och groft hår.
Och rätt nu fick han tårar i ögonen. Det är så rart att hålla i'n, mumlade han, grinade förläget. Raggen lyfte huvudet. Vad är det för pris på'n? Det är inte något pris, svarade Daniel. Han vände sig hastigt om och gick fram till haltebolinken. Släpp'en! Ynglingens armar och händer slaknade, magen buktade in som för en stöt, hakan sjönk så att kindhuden drogs ned i långa, gulblå veck.
Hon syntes nästan stolt, ehuru stolthet aldrig annars visade sig i hennes blick, utom vid de tillfällen, då hon vände någon ryggen. Också sjönk hon genast ned till förtrolighet igen, då hon märkte att Albert var på väg att i häpenheten tappa apelsinen.
Kalle stod ännu kvar. Kommer du inte? ropade han som i ångest och stannade. Stanna inte! ropade Kalle tillbaka. Stanna inte! Stellans ögon blevo plötsligen alldeles stela av skräck. Och ögonblicket efter gav han till ett gällt, hest skrik. Det krasade under honom. Han sjönk, drogs ned av något isande kallt och vått och tungt. Opp mä armarna! Opp mä armarna! ropade Kalle. Hör du inte! Opp mä dom!
Han var vid min sida, och den förste ryss, jag i anloppet såg falla, stupade under Ståls gevärskolv. Men ryssarne voro knappt på reträtt, förrän han träffades av en kula. Han sjönk till marken; jag kastade mitt gevär för att lyfta upp honom och bära honom bakom linjen, men han sade: "Hugg på ryssarne, Brant, och bry dig icke om mig; jag dör snart. Hälsa till hemmet!"
Månen gick visst upp eller var det dagern?... Nej, det var nog norrsken ... inte kunde det vara dager vid det här laget... Gasten var nu på isen. Än släpade han sig fram, som om han varit af bly, än sjönk han och försvann, kom igen och gled försigtigt framåt på isen. Lasse önskade att han snart måtte sjunka och aldrig komma upp mer ... men maran, den kommer ständigt igen och dör aldrig.
Alltid hade han hört att kunskaper voro det högsta, att det var ett kapital, som aldrig kunde förloras, och att man med dem skulle stå sig, huru djupt man än sjönk på samhällsskalan. Att ta reda på allt, veta allt, var hos honom en mani. Han hade sett äldsta brors ritningar och hört dem berömmas. I skolan hade han endast ritat geometriska figurer.
Detta lugna ansikte, denna lugna röst, dessa lugna ord i en sådan stund gjorde på gossens sinne ett outplånligt intryck. På gamla dagar blev fabriqueur J. A. Broms bekajad med en del skröpligheter, som gjorde honom till en föga prydlig person. Näsan, det stora bogsprötet, som pekat käckt och oförskräckt rakt fram, sjönk ihop, hängde slankig ned över munnen och fick en sjuklig rödblå färg.
Dagens Ord
Andra Tittar