Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Men andra dagen blef så het och så lugn, att alla fläktar sofvo hela dagen; och sådana dagar kommo flera och deremellan regnade det och stormade, så att inga små fläktar vågade sig ut på färd. Men en vacker dag vaknade vår lilla fläkt deraf, att solen sken på honom, och när han då såg opp, märkte han, att han var utan tak öfver hufvudet, ty blåklockan, som han somnat uti, hade vissnat.
En kvart över ett syntes emellertid ännu ingen till. Klockan blev halv två och två. Ännu ingen. Wolfgang kände sig djupt besviken. Våt var han av regnet trots paraplyn ty det regnade icke måttligt och han skyndade in på närmaste kafé för att medelst ett glas glödgat vin bringa blodet i omlopp. Svek på svek. Nu var han förrådd från det hållet också. Nå, vad kunde han egentligen mera vänta?
Stellan halvsprang vid sidan om honom med sin hand i hans. Endast farmor stannade kvar. Allt blev så tyst. Ibland togo hon och hans far honom i sina armar och gräto. Då grät också han. Då och då kommo några tanter. Ibland hade de konfekt med sig. Men de stannade ej så länge som förr. En dag for han med sin far och farmor i droska för att se den plats, där modern sov sin sista sömn. Det regnade.
Det var en präktig gubbe, oaktadt han säkert var lika genompyrd af dålig, usel tobak, som vår svenska bokmarknad af öfversättningsliteratur, och jag förvarar med tacksamhet den vandringsstaf han skar mig af god fjellbjörk. Det regnade på morgonen och var betydligt vått på gångstigarne, men vädret blef bättre uppåt dagen.
Han stod vakt framför klädskåpet i sin fars sängkammare. Ibland, för att skaffa sig omväxling, låtsade han, att det regnade. Då klämde han in sig i skåpet bland kläderna och stod och kikade ut genom den öppna dörren, till dess han tröttnade på regnet. Det var en enformig lek och slutade som oftast med att han blev sittande vid fönstret och såg ned på gatan.
He, he, he, gluckade gubben. Det är väl de här förståss Och han pekade på ett par gula betar, som sköto fram ur överkäken. Inte har jag nå't att skratta åt, som vasken är ung eller grann En dag hade Abraham smugit sig upp till jaktstugan. Det regnade stritt, och plöjningen hade måst inställas. Abraham sträckte ut sig på britsen och låg och stirrade i taket.
Atanasianernas förtvivlan uppvog deras underlägsna antal. Legionärerna veko gång efter annan. Men den homoiusianska pöbeln framstormade vildare efter varje lidet nederlag. Solen gick upp för att snart dölja sig bakom moln. Morgonhimmelen var blygrå, och det regnade med korta uppehåll. Vid denna timme hade en stillhet inträtt i striden.
Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet. Då kom HERRENS ord till honom; han sade: »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.» Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved.
Och nu regnade det, all poesi var försvunnen och blott en otreflig gästgifvaregård återstod.
Dagens Ord
Andra Tittar