United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Att rädda dig, jag delte gladt På trenne år mitt land; Ty bättre arm och hjärta har Ej hela nordens land." Det såg en skottländsk riddare, Montgomri hette han; Han såg gref Douglas falla Och lade spjutet an. Han jagar fram på en korsar Emellan hundra skott, Han stannar ej, han dröjer ej, Han söker Percy blott. Han mättar emot Percy lord En stöt, som drabbar svår.
De bästa hjortar i Chiviat Vi skjutit och föra bort." "Vid Gud", sad' riddar Douglas, "Er väg skall blifva kort." Den ädle Douglas talade Till Percy åter så: "Att döda män förutan skuld, Det vore synd ändå; Men, Percy, du är lord af land, Och jag af stånd som du; Vi låta folket stå bredvid Och slåss, vi båda, nu?" "Väl, straffe Gud", så Percy sad', "Hvem som det neka vill.
Hans fåfänga var ännu inte tillräckligt raffinerad för att tillåta honom lysa med sin frånvaro. Vid kvällsbordet sade han: Pappa, dä ska samlas till en present åt adjunkt Lundquist. Jaså. Hans farmor bröt ögonblickligen in: Vem ska välja presenten? Percy Anderzén ä ordförande. Vem är Percy Anderzén? Hans far ä specerihandlande på Västra Storgatan.
Det fanns en massa silver där. Nå, har ni bestämt er, vad ni ska ge. Stellan skakade på huvudet: Ja har ju inte mä saken å göra. Och den där Percy Anderzén förstår ju ingenting. Hans farmor blev ivrig: Jag har då aldrig hört på maken. Kan ni inte fråga en äldre och förståndig mänska till råds.
Lord Percy från Northumberland, En ed han svurit har: På Chiviats berg att jaga I trenne runda dar, Till trots för riddar Douglas Och hvem med honom var. "De bästa hjortar på Chiviat Skall jag fälla och föra bort." "Vid Gud!" sad' riddar Douglas, "Hans väg skall blifva kort." Och Percy ifrån Bambrow kom Med en skara, stolt att se; Väl femton hundrade skyttar Från landamären tre.
Till häst den starke Douglas drog, Framför sin krigshär han; Hans rustning blänkte såsom glöd, Ej fanns hans öfverman. "Säg", sade han, "hvad folk är ni, Och hvem är den, er för? Hvem gaf er lof att jaga I park, som mig tillhör?" Den första man, som gaf ett svar, Lord Percy själf var den: "Hvad folk, det säga icke vi, Ej heller hvilkens män; Men vi jaga här i parken; Vill du det hindra än?
"Håll upp, o Percy", Douglas sad', "Mitt fasta löfte hör: Till konung James i Skottland Jag dig som grefve för. Din lösen skall du hafva fri, Så tag min lofven nu; Förty af alla, som jag slog, Den tappraste är du." "Nej", sade grefve Percy, nej! Mitt första ord det var, Att jag för ingen viker, Som kvinna burit har."
Två män som de, som föllo här, Skall mer er gräns ej se. Det kom ett bud till Edinburgh, Där Skottlands konung satt: "Din grefve Douglas slagen är Och död vid Chiviat." Af sorg han sina händer vred Och ropte: "Ve, o ve! En sådan man skall jag ej mer I hela Skottland se." Det kom ett bud till London ock, Där konung Henrik satt: "Din grefve Percy slagen är, Och död vid Chiviat."
Med hillebårder, spjut och svärd, Att skådas vidt och bredt; Ej bättre män till bröst och arm Har kristenheten sett. Två tusen spjutbeväpnade Af obefläckad frejd, Långs Twide burna alla I Tiwedalens nejd. "Låt af från djuren", Percy sad', "Enhvar sin båge tag; Ej mer han haft den nödig Alltfrån sin födslodag."
Han föraktade Percy och hela bunten, och han hatade prästen med ett hat, i vilket det låg någonting av överlägsenhetens befrielse, den givandes överlägsenhet gent emot den mottagande. Men just nu, då han nått sitt mål, då han fått sin fåfänga tillfredsställd, började han känna, att han var på väg att förlora någonting annat, det viktigaste av allt: sin själ.