United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den inflyttade fick snart namnet »Fiffen». Och det var en fiffig karl: med sin talande tunga och sina galanta fasoner »gick han af folk och i folk med stora träskor», som det hette förr i världen. Han tjusade till alla. Isynnerhet när han ville göra affärer med någon och hade satt sig för att klå honom, kunde han se tjyfvingens menlös och oskyldig ut.

Nu skall jag hem. Tack skall du ha, Erik, och adjö. Erik förstod icke hvad hon tackade för, men aftog mössan med en tyst helsning. Och Hanna gick hem, uppmjukad och vek. Hon ångrade sitt ovänliga svar tant Karins bref. Oviljan mot henne ville komma igen, men hon släpte den ej in, icke i qväll, när en oskyldig hand nyss ledt henne till rätta vägen.

Jul och sommar, sönerna voro hemma, gick han klädd som folk och satt till bords med sin hustru. Hans hustru var det besynnerligaste fruntimmer, som i mannaminne funnits där trakten. Hon hade ingen skam i sig. Men hennes synder lades mannen. Och han vandrade ut i skogen, var han icke olik syndabocken, som själv oskyldig bar andras skuld mellan hornen.

Dem skulle han väl kunna tala vid! De dansade med honom, men de svarade honom icke. Han var för oskyldig. stälde han sig att lyssna Fritz' konversation. Men Gud sådana saker han talade om i eleganta ordalag, och flickorna voro hänryckta i honom. Jaså, det var det skulle vara! Men det kunde han inte! Det fans saker han ville begå, men att tala om det, nej!

Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år en olycklig ände? Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt. Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd. Men dem som skipa rättvisa skall det väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

hon får höra, att den brottslige redan är i hertigens våld och i hans palats, tar hon en ed af sin gemål, att han icke skall låta den skyldige komma med lifvet unnan. Den svartsjuke hertigen ger henne med skadeglädje detta löfte och låter införa den anklagade. Lucrezia igenkänner med fasa Gennaro. Hon försöker att förklara honom oskyldig, men han själf bekänner allt.

Flickorna talade alla en gång och sökte öfverrösta hvarandra. Hvad jag är glad, att Hanna är oskyldig! skrek Bibbi och dansade om med Aina Berg. Jag har hela tiden trott, att hon var det, sade Lilli, alldeles glömsk af att hon troget undvikit Hanna.

Om du ser din oväns åsna ligga dignad under sin börda, skall du ingalunda lämna mannen ohulpen, utan hjälpa honom att lösa av bördan. Du skall icke i någon sak vränga rätten för den fattige som du har hos dig. Du skall hålla dig fjärran ifrån orätt sak; du skall icke dräpa den som är oskyldig och har rätt, ty jag skall icke giva rätt åt någon som är skyldig.

Det är en tröst i min sorg att höra dig tala moderligt, abbedissa. Och jag har ännu en sak att bedja dig om, inte för min räkning, men för den vördade herr Svantepolks. Du vet, hur högt han aktar en oskyldig kärlek. Säkert vet du också, att hans dotter Ingrid och min salig broder alltid varit i vänskap med varann... ja, höviskt avstånd!

Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: om jag syndade, skulle du vakta mig och icke lämna min missgärning ostraffad. Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.