United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du tror då, att han ännu är i livet. Med halvkvädna visor vill du inbilla mig, att jag straffar dig orättvist. Det fanns en tid, då jag ropade förbannelse över orättvisan i världen, men jag har slutat upp. Nej, piska våra kroppar med dina hårda vingslag du, orättvisa, och väck oss, väck oss!
Jag önskade att Antti snart måtte komma hem. Det plågade mig att jag gjort mig skyldig till en orättvisa gentemot honom. Jag hade ett behof att visa honom, huru jag litade på honom och älskade honom. Men Antti hördes ej af. Jag hade redan varit hemma mer än en timme. Han hade lofvat komma strax efter mig och dröjde dock så länge...
I stället för att söka återvinna sitt förtroende drog sig Stellan tillbaka. Och det betänkligaste i hans reträtt låg däri, att han ej kunde tillvita sina kamrater att ha begått någon orättvisa. Han kände sig ej kränkt.
I min utnötta, svarta rock, med mina dokumenter under armen, skulle jag vandra omkring från den rikes och mäktiges palatser till torparns koja, öfverallt skulle jag få höra, hvar någon orättvisa skett eller något intrassladt vore att utredas, och komma till tinget med arméer, som, jag försäkrar det, fordrade ett lika stort geni för att rätt anföras som någonsin de verkliga.
Gästgivarn i Sutre var några och femtio år då han tog sig hustru. Orsaken till dröjsmålet var den, att han som gästgivare råkat kvinnfolk av alla slag och i en punkt funnit dem alla lika som syskonbär. De höllo inte med rättvisan. Efter hans förmenande. Och orättvisa var gästgivarn i Sutre en styggelse.
Det smög sig öfver henne en känsla af att hon talade för döfva öron och till sist kom det så svagt och hopplöst: »Om du bara håller af honom med den minsta lilla gnista så måste du ju förstå, att allt hvad jag sagt dig, allt det elaka och orättvisa allt har sin rot i min gränslösa kärlek till honom; och den gemensamma tillgifvenheten borde » Nu kunde hon icke fortsätta längre.
Ett nytt möte utsattes till följande afton, då hvar och en skulle noga öfvervägt alla skälen för och emot. Jag behöfver ingenting öfverväga, sade Verna Sommar. För mig gäller endast att antingen begå en syndig orättvisa eller ock se mig om efter en annan plats. Det är icke svårt att välja.
Och därför sträng, allvarlig, vördnadsbjudande Står vid hans sida närmast bland de himmelska Hans dotter Dike, och på henne fästs hans blick. Syns ljus kring hennes panna, ler allhärskarn själf, Och vidt som solens strömmar då hans mildhets ljus; Men mulnar hon, då griper vred sin ljungeld han Och krossar folk och städer, allt på höjd, i djup, Där Dikes lag förgäts och orättvisa bor.
Nu bör du kunna riskera att vara »isjungfru», nu tycks han ha fått den rätta temperaturen. Och blir han ond; än sen! Det har han ingen rätt till, om jag icke säger några orättvisa och elaka saker. Att kyssa honom har jag aldrig förbundit mig till. Det blir hans sak att söka öfvervinna min likgiltighet.
Han vardt lydig intill döden, ja, intill korsets död. Se människan! sade Pilatus, då han stod inför mängden, törnekrönt och slagen. Se där en bild af den största ödmjukhet. Hvad skulle vi hafva sagt, om man behandlat oss så och vi haft medvetande om, att oss tillfogades oförtjänt skymf och orättvisa? Men det stannade icke härvid. Man korsfäster Herren Jesus och begabbar honom på korset.
Dagens Ord
Andra Tittar