Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juni 2025
Backknallarne sänkte sig ner till en dal med betesmarker, ängar och hagar, vilka voro kantade med lövskog av björk, al och ek. Norra sidan av viken var skyddad för de kalla vindarne genom en höjd, bevuxen med granskog, och södra delarne av ön utgjordes av talldungar, björkhagar, mossar, kärr, mellan vilka en åkerlapp här och där var upptagen.
Alla tyckte att det var ett vackert namn och lätt att uttala. Adolf fotograferades och hans bild fanns snart i alla villorna på ön. Adolf vägdes en gång i veckan. Och han tilltog i vikt. Han var tjock och fet och rund och såg lycklig ut. Han var på väg att bli ett svin. En dag sade en vän till Almblad: Vad ska du göra med Adolf? Vad jag ska göra med Adolf?
Hon stod ensam vid fönstret och såg ut, och i ett ögonblick slog det mig, att allt vad som under veckor sysselsatt mina tankar, all överretning, allt tvivel, all list, all beräkning, hela kampen för att tvinga min hustru att känna som jag allt detta hade jag glömt, sedan jag satt min fot på den klippiga ön.
Det tyckte morbror också. Och vad berodde det på? Nämnde han något om det, den där Martini? Ja. Ön är vulkanisk och intet växer på den. Och den heter? Salpiso, svarade flickan och öppnade sin handväska. Ur denna framtog hon ett sammanviket papper och räckte Wolfgang det. Jag kan stenografi, upplyste hon. Jag nedskrev allt stenografiskt Men jag har ej lärt
Såg gumman måsarne flyga upp ute på ett skär och hörde hon dem skrika, så tänkte hon, att där kom ett segel, och det kom segel, men alla höllo de undan för ön och föllo av åt norr eller åt söder.
Den handlar om kyssen: »L'amour m'a engendré, les sujets de la terre Les plus beaux enfanté dans une douce guerre. On ne me peut pas voir, ni sentir, ni toucher, Mais bien ouir, encor mieux l'on me peut gouter. Je ne vis qu'un moment, car en naissant je meurs, Et n'ayant point de coeur, j'ai pour tombeau le coeur.
Rönnen, strandalen och aspen grönskade, knoppades och blommade på höjder och sluttningar, den vilda rosen doftade, och när sedan en del af skogen omordnades till park och kaptenen planterade bok och lind, gick väl den första trädsorten ut, men den andra grodde, slog rot och växte upp samt blef stor och väldig. Då för tiden var den västra delen af ön åker och äng.
En kör från de olika åhörarne slösade med alla de för tillfället mest passande adjektiver, det haglade beröm, pappa Mäienen klappade sina söner på deras späda axlar och kysste dottern på den jungfruliga pannan. Ja, det säger jag bara, att det är något, det! Hvad sägs om det? De spela no minsann som m ä stare. Tre sådana har jag no aldrig hört på k on serterna, det är no riktigt sanning, det!
Carlsson, såsom varande den minst blyge och den mest talföre, tog genast hand om främlingarna, helst han tyckte sig likasom ha en förmånsrätt, efter som han skaffat dit dem, och ingen av de andra hade den tilltagsenheten eller sällskapsgåvan att göra honom platsen stridig. Men stadsbornas ankomst till ön underlät icke att utöva sitt inflytande på urinnevånarnes sinnen och seder i gemen.
Jag lyssnar och så svarar jag: Det är ju havet. Vinden är sydlig, då hörs det hit. Det är dyningen. Vad är havet för något? Havet är det stora, stora vattnet på andra sidan ön. Det är så stort att man inte ser slutet på det. Det går ända till Ryssland! Kan man gå till havet? Ja visst, tvärs igenom skogen. Vi hinna fram och tillbaka före frukost. Kom! Och så gå vi till havet.
Dagens Ord
Andra Tittar