Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Så långt som de nu färdats denna dagen, så kunde en ju förstå att allt skulle vara olikt och som oppnervändt. Gullispira hon tyckte som Maglena, att det var huskigt att komma till främmande folk där hundar redan hördes tjuta och skälla, så hon drog sig bakefter kälken med nosen så godt som mellan kälkstabben och Anna-Lisa, som hon myndigt klämde åt sidan.
Kors i Jesu namn, om det är ryska flottan, då skjuter de mig som smugglare eller skickar mig till Siverien. Och så många sen! Gud Fader, det är en hel skog. Han reste sig och rätade ut knäna! Båten vickade bara åt sidorna, men doppade inte mer med nosen.
Jag sporde an honom, under det jag höll mig fast i spänntamparna på hans päls. Vem har uppassningen i kväll? Det har jag. Är Otto rädd? Å fan heller; men i kväll känns det så underligt! Karlen var vit om nosen och såg hemsk ut. Vad har hänt? Om han är tyst får han väl höra! Jag blev litet jag vet inte hur jag skall säga men situationen var gynnsam för vidskepelse.
Nosen hängde mot jorden. Och körsvennen var svart. Han var svept i en svart kappa, svarta vantar på händerna, en svart slokhatt nedtryckt på huvudet. Han hade icke något ansikte. Det vita som skulle blänka mellan hattbrättet och kappkragen fanns icke. Det var svart. Det är kolran själv, tänkte Basilius. Det är döden. Han mindes fuller väl vad moran förtalt om farsoten.
Tänka sig, att du ska vara så svår och illfundig, sade gästgivarn, log. Tänka sig började sonen, men orden voro för många och det sista för konstigt och att le förstod han icke. Och gästgivarn lade handen på hans huvud, det kunde han icke apa, strök pilten varligt om nosen. Gå till Träsken du och hör på speleverket, sade han, sköt honom varligt ifrån sig.
"Och nu", fortfor han och rätade opp sig som om han vetat lyfta en duktig börda, "nu känner jag mig just mäktig att ta den här lill'karlen för arf och ägo, för jag lider inte att tänka de han skall komma in i storfingårdarna med trålj om nosen." Jag har gått i samma tankar." Kristina slog armen om halsen på mannen och gaf honom en hjärtevarm kyss.
"Men hon tar sej int illa åf de Gullspira. Hon vill int ha de nå' bättre hon, än vi." "Har ni trålj om nosen då?" "Nää men. Ja hur va' de nu igen, Ante?" Rådlös och förvirrad vände sig Månke till brodern, som i yttersta flit efter kaffedrickandet satt nedböjd i landet och rensade, nu så långt kommen intill gungbrädan, att han hörde på hvad de två, husbonden och Månke pratade om.
De var värre, mycket värre än att bli tuktonypt af Ante och såpvattenskammad af Maglena. Månke stod åter stirrande och betänkte sig. Gullspira tätt där bredvid honom, idisslade med fridsamt, belåtet slutna ögon. Hon öppnade dem knappast när hon mildt stötte till Månke med nosen. Hon ville bli kliad mellan hornen! När jag har trålj, så kan väl du lida te ha'n å.
Sjöarna lågo mot och båten doppade redan nosen. Lite till! tänkte Vestman, som ogärna ville skänka sitt säkra byte och få ett snöpligt slut på en så vacker början. Sjön ökade och stjärnorna tändes på. Ännu kunde han dock se yxan, som låg framme i fören och som var hans hopp, när det gick för långt.
Hvad i jössu namn vill ni? var hans första uppriktiga och förbluffade fråga. Evangelina såg förstulet på honom. Så han ser ut! hviskade hon till sin far. Se! Tårna sitta på galen sida på fötterna på honom. Vi vända och resa genast hem igen. Håll nosen på dig, tös! sa han argt men tyst. Usch nej, jag kan inte, far! Tig, unge! God dag, god dag, min käre Kristoffer!
Dagens Ord
Andra Tittar