Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Och plötsligen ropade hon: Tyst med klinket där inne! Nu ska vi be Stellan Petréus läsa en dikt. Han blev blodröd i ansiktet och mumlade någonting till svar. Jo det kan ni visst det! Ni har suttit tyst hela kvällen! Vi har alla gjort, vad vi kunnat. Rose har spelat. Jag har sjungit. Kalle har berättat sina rövarhistorier. Nu är det er tur! Och plötsligen fick Stellan mod.
Varför grät du, när du kysste mig? Säg mig, varför du grät! Det var ingenting... Jag kände mig så betryckt ett ögonblick, jag vet inte själv varför. Kanhända var det någonting i alla fall. Du måste säga mig vad det var! Nej, inte nu. En annan gång säger jag det kanske, men inte i dag. De gingo långsamt nedåt en av de fyrdubbla lindalléerna.
Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud ja, det som ingenting var för att han skulle göra det till intet, som någonting var. Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
För öfrigt fick man äfven vid detta möte och från personers sida, hvilka bort vara höjda öfver dylika trivialiteter, höra utvandringen betecknas som "en förvillelse", "en folksjukdom, som måste rasa ut" och dylika talesätt, hvilka ju i grunden icke säga någonting annat, än att talaren för sin del är ogynsamt stämd mot emigrationen och helst skulle se, att den upphörde öfver frågans verkliga natur sprida dylika utgjutelser tydligen icke den ringaste upplysning.
Stellan nickade, en smula motvilligt, såsom den som erkänner billigheten i en fordran. Och för resten hade han ju sagt: Ich liebe dich, och också detta medförde förpliktelser. De följande dagarna betraktade han Ebenezar Svenson på lämpligt avstånd. Ibland hade han en klunga pojkar omkring sig och visade någonting. Ibland gick han omkring och utbjöd sina varor.
Det var förfärligt med ögonen, det var förfärligare än malheuren med byxorna. Hon kunde ingenting säga med ögonen, de sågo ut som två små gråstenar. Hon baddade dem med rosenvatten, det hjälpte icke. Blev hon riktigt upprörd, sprang hon bort till spegeln för att se, om där ändå icke skulle synas någonting i ögonen, någonting. Nej, ingenting. Bara gråsten.
Eller om man inte har mod, kraft, intelligens nog att våga sig på någonting dylikt, arrangerar man sig inom övliga gränser och gängse former. Den som inte kan vara stor, bör åtminstone kunna vara elegant och taktfull. Du har burit dig åt som en lantlolla! Som en gammaldags mamsell! högg Lizzy i med stigande hetta. Vi skäms för dig.
Väntar du kanske på en grefve? Ja, samma jag säger, blandade sig modern i samtalet, kanske du väntar på en grefve! Jag väntar hvarken på en grefve eller på någon annan. Nog kan jag ju försörja mig själf, så snart jag slutat fortbildningslärovärket. Jag blir lärarinna. Och gammalpiga! Nej Vanny, däraf blir intet sålänge jag har någonting att säga, invände modern.
Hon är en originell företeelse och hon intresserar mig. Har du aldrig sett henne?» »Jag såg en skymt af henne vid bangården du mins...» »Hon är lustig. Det är någonting af urmenniska hos henne, någonting kraftigt och bastant. När hon rör sina armar är man alltid rädd att kläderna ska' spricka.
Efter en stund reste hon sig: God natt med dig nu, min käre gosse. Sov nu gott. I morgon vaknar du som en annan Stellan, pappas och farmors snälla, goda, rara Stellan. Han höll kvar hennes hand. Tårarna kommo fram på nytt. Dä blir så svårt, sade han. Ja, men Herren hjälper. Ser du mitt lilla barn, det finns någonting som heter underverk, Guds underverk med oss fattiga, syndiga mänskobarn.
Dagens Ord
Andra Tittar