Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juli 2025
Han var hemma hos oss och hade just suttit och talt riktigt med mor. Hans far skulle flytta in i undantagslängan och vi skulle ta hemmanet. Mor var glad, och jag var ännu gladare. Jag skulle kunnat hoppa öfver taken, som det heter. Och han och jag sutto ett par timmar ute i trädgården och kysstes, och han talte så vackert om hur trefligt vi skulle ha det. Så gick han.
Leende svarade åter den välförståndige Petrus: "Hå hå, kunniga Anna, betänk, att min herre allena Vill ansvara för oss, om befallningsman för oss till tinget. Noga besinne du, mor, att älgarne borde besparas Endast för kungens gevär, om han nå'n gång reser i landet."
Han kände ingenting, tänkte ingenting, hade blott en enda förnimmelse: att han måste rifva henne ut ur detta lugn, som tryckte honom likt en skam. »Men i ditt sinne vet du, att om du inte förifrar dig, om du bara behåller kallblodigheten, så har du ett öfvertag, så har du i sjelfva vårt rent animala förhållande af mor och son ett hemlighetsfullt band öfver mig, som jag inte skall kunna vrida mig ifrån.
Han måste ju ännu en gång planta i den lille brodern allt hvad mor sagt att de skulle minnas. Ante var så hjärtebekymrad öfver att Månke ännu skulle staka sig på "ske din vilje" i Fader Vår. Månke fick läsa hela bönen för honom tre gånger, och till sist gick den flytande, åtminstone för denna gången.
Den lilla smålog. »Nåja det känner jag inte till. För min far och min tant skulle det inte vara någon god rekommendation om någon introducerade sig som en vän till mig.» »Så-å.» Fru Zimmermann måste draga på smilbandet åt denna hufvudstupa bekännelse. »Men för er mor kanske?» »Jag har ingen mor. Hon är längesedan död.» »Stackars liten» Fru Zimmermann tvärstannade med en känsla af samvetsagg.
Karo satt ett stycke ifrån och såg på huru mor tröstade och ledde in sin gosse. När far korn hem från sitt arbete och fick veta, hvad som skett, då klappade han Karo: "Du är då en präktig och förståndig hund. Tack skall du ha, för att du räddat vårt enda barn från att drunkna! Du är en hederspojke." Putte hörde på.
"Finna små svenskbarn invid fruset vatten, rädda för lapp, tycka om då de känna Mattes från Björnfjället. Lappföda skola de dela, ligga i lappens kåta. Öfvergifna äro de, ingen far, ingen mor." Lill'Nerlja slängde sig i skidorna så fort han fick skogen af renhorn i sikte. Han rände pilsnabbt som en jagad sjöfågel bort öfver isen.
Hade han kunnat se sig sjelf nu, hade han funnit att de flesta ord i han talade voro ur böckerna och kamraterna; hans gester från lärare och vänner; hans miner från slägtingar, hans lynne från mor och amma, hans böjelse från far, farfar kanske. Hans ansigte bar icke några drag af mor eller far. Som han icke sett morfar eller farmor kunde han icke döma om likhet dervidlag.
Mörka träd, en ljus sommarhimmel med enstaka små moln och det rödgula gruset framför sina fötter det var allt hvad hon kunde minnas från denna promenad. När hon kom hem låg Williams bref och väntade henne på bordet. Hon ref det upp och läste: »Min mor. Jag fick ditt bref i dag; och jag sätter mig strax ner att besvara det.
Ah, hvad är det för snack. Inte bryr majorskan sig om det, när ni säger att ni har varit ute i sällskap med fru Zimmermann.» »Majorskan bryr jag mig inte om. Men hvad ska' er mor tänka? Det är sent...» »Hör lilla fröken tror ni inte att jag kan ta den saken på mig?» Hon hade stor lust att gå med och det behöfdes icke mycken öfvertalningskonst.
Dagens Ord
Andra Tittar