Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 maj 2025
Begriper du till exempel, att du icke skulle se, om du icke hade ögon? Ja, svarade Medes, det begriper jag nog, jag som är litet skumögd på ålderdomen. Och att du icke skulle kunna höra, om du icke hade öron? Ja, det förstår jag även. Och att du icke kunde lukta, smaka och genom beröring känna, ifall du icke hade näsa, gom och känsliga lemmar? Även det begriper jag.
Filosofmanteln gjorde sin vederbörliga verkan på den gamle Medes och de andra tjänarne. Kimon frågade efter Krysanteus, och man upplyste honom om vad han redan visste, att Krysanteus var i staden. Hans önskan att finna hägn mot ovädret, och hans antydan, att en fotvandrande filosof kunde tarva något att förfriska sig med, funno villiga öron.
Allt det där är möjligt, och då inträder ett tillstånd, som kallas döden, vilket, om inbillat eller verkligt, dock avskys av varje förståndig människa. Medes, som tyckte, att filosofen nu började tala begripligt, frågade, om även Kimon avskydde döden. Ja, min gubbe, det må icke förvåna dig. Allt levande skyr förintelsen. Förintelsen? Vad talar du om förintelse?
Icke förintas man genom döden? genmälde Medes och fäste sina skumma ögon med ett uttryck av fruktan på den vise Kimons läppar. Om vi lämna den filosofiska ståndpunkten och ställa oss på den vanliga, som låter antaga, att det gives något, som kallas liv, så måste jag säga dig, min vän, att döden enligt mitt och de flesta vises förmenande icke är annat än en fullständig förintelse.
Ty om vi rådfråga förnuftets slutledningar, så komma vi till den övertygelse, att själve Akilleus, så snabbfotad han var, aldrig skulle upphunnit en långsamt krypande sköldpadda, sedan hon en gång fått ett litet försprång. Hm, det var högst underligt, anmärkte Medes. Skämtar du icke nu med vår okunnighet, min filosof? Nej, vid Zeus och Pallas Atena!
Alls ingen, hederlige Medes. -Ingenstädes någon visshet? Ingenstädes. Jag skall tala med Hermione, sade Medes. Hon torde likväl någonstädes hava funnit en visshet. Bah, gå då lika gärna till kristianerna, sade Kimon. Till kristianerna? Varför till dem? Emedan de äro de ende som äro fullkornligt vissa om sanningen av det allra orimligaste.
Skål, min vän! Den djupsinnige Kimon tömde bägaren, som Okos ställt framför honom, och företog därefter ett nytt angrepp på kvarlevorna av den välsmakliga pastejen. Hm, det där går över min fattning, mumlade Medes. Det var en underlig filosofi.
Och vad odödligheten vidkommer, så var det ju Gud själv som talat dessa ord: »Vilken som tror på mig, han skall leva, om han än död bleve.» Vad vore filosofernas bevis och det mänskliga tänkandets omogna frukter emot en sådan utsaga? Den gamle Medes kristnades och hans namn infördes i katekumenernas bok. Biskopen uppmanade honom att tills vidare följa Alkmenes föredöme och dölja sin tro.
Skulle det vitnade skägget vara icke tecken till mognaden för ett kommande liv utan förebudet till en fullständig förintelse, ett slocknande som lampans, sedan oljan är förtärd? Denna tanke ingav Medes ångest.
Han hade gungat Hermione på sina knän, då hon var liten, och var van att av henne behandlas ej blott med vänlighet, utan med den vördnad, varpå ett silvervitt skägg, trohet och redlig vandel ha anspråk. Min goda härskarinna, sade Medes, jag prisar gudarne, att jag nu får tala med dig. Jag skulle annars fått en sömnlös natt. Vad är det då, som oroar dig, min gamle vän? frågade Hermione.
Dagens Ord
Andra Tittar