Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Hvad, skall jag lefva för att se dig härska här Och höra om Atridens seger ryktets röst, När ingen kärlek gör mig ögonblicket ljuft Och ingen framtid mer mig lofvar hämndens fröjd? Nej, töm min blod för dina fötter! Kunde den Lik Nessos etter stänka allt sitt hat på dig Och dig förbränna! LEIOKRITOS. Du är bitter, gamle man; Men sorgen själf är bitter, den förbittrar lätt.
Hur ljuft att nu, som vuxen kvinna, af honom vigas till Kristi brud. Allt eftersom det led framåt tidpunkten för den högtidliga akten, blef hennes känslolif mer och mer exalteradt.
Skaror af vandrare skymtade fram. Bland lundernas stammar Glimmade stundom en duk och försvann med den skyndande tärnan, Medan en annan fyllde dess rum med växlade färger. Tyst var vinden, en fläkt ej rörde sig. Hjordarnes klockor, Kärlekens smältande sång, från ensliga stigar besvarad, Hördes ur dalarna blott, och ibland till de döende ljuden Fogade ljuft vallhjonet en ton, mångdubblad af eko.
Är då så ljuft allt detta, och borde jag annat än gråta, Borde jag annat, än gråta också för sommarn! En okänd Väntas och visar sig knappt, förrn redan han är som en broder, Kysser mig, fattar min hand och ser med sitt strålande öga Djupt i mitt hjärta, som finge jag ej förborga det minsta. Hvad blir sådant till slut, om det räcker en månad och mera?"
Gro skall i mitt hägnade land, Hvad ljuft, hvad mildt i människobröst blef sådt, Svagheten blomma trygg, och kraften, Sparande svärdet, glädas att skona blott. Trott har på min vilja jag förr, På samma vilja tror jag ännu; i strid Styrde den dödens gång, i friden Styra den skall okufvelig lifvets gång.
Här vid grafvens rand är stället, Där oskuldsdrömmar obesvikna drömmas Och sorglösheten för en dag, som gryr, Ej vid dess skiften får med marter gäldas. Här är ert rätta hemvist, här är ljuft Att se er åter, och jag vill besvärja Ur mullens djup den tysta slumrarinnan Och än en gång med er och henne gå Min gröna, rika barndomsdal igenom.
Om hon kom och en endaste sommar Dröjde hos oss, hur vore det ljuft att kunna med henne Växla en tanke ibland, då det anande hjärtat är rikast! Låt mig höra ett ord, hvad heter hon? Namnet allena Vore mig redan så kärt; sen söker jag tänka mig henne. Säg dock, liknar hon er, med ett syskontycke kanhända?" "Fråga ej", svarade gladt den främmande, "ingen i världen Liknar hon, knappast sig själf.
Skönt är lifvet på skyars höjder, Lätt man andas i doftande skog; Blif min brud, och jag öppnar För ditt hjärta en värld af fröjd!" Talte vågornas svala tärna: "Gall, jag älskar din lockande rymd. Frisk är vinden på bergen, Ljuft är lugnet i lundars djup; Mer dock tjusa mig skaldens sånger, Hjältars minnen från flyktade dar. Hör jag Ossians toner, Darrar locken på kindens glöd.
Därför måste väl nu den ädle begära en annan, Söka en flicka, som ej kvarlämnar så mycket i hemmet Älskadt och ljuft, och bättre förstår värdera hans håfvor; Sådana flickor som jag, som nödgades offra så mycket, Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."
Här är oss ljuft, här är oss godt, Här är oss allt beskärdt; Hur ödet kastar än vår lott, Ett land, ett fosterland vi fått, Hvad finns på jorden mera värdt Att hållas dyrt och kärt? Och här och här är detta land, Vårt öga ser det här; Vi kunna sträcka ut vår hand Och visa gladt på sjö och strand Och säga: Se det landet där, Vårt fosterland det är!
Dagens Ord
Andra Tittar