Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
Paret av de bägge nätta, välkrökta, mörka mustascherna höjdes på sergeantens överläpp, varav det är högst troligt, att han ämnade höja själva läppen, öppna munnen och tala: kanske nämna närmare om sin ersättning för mödan att resa ända till Lidköping.
Från vem kan det vara? tänkte korporalen och betraktade drängen, som framburit det, med en frågande blick, i det han gick in i stugan och tillsade Kerstin att bjuda budbäraren någon förfriskning. Min husbonde gav mig lappen, sade drängen och rev sig i huvudet. Han ville också säga er, att han i morgon bittida åker med en fora till Växjö, och att korporalen kan få följa med honom, om han vill.
DANN. Ja, orka de? TRYGG. Om två ej orka, herre, tar jag tre. v. Hvad menar du? TRYGG. Blir något att bestyra? v. DANN. Ja, du skall skaffa målarn hit. Han skrufvar läppen, ha, det var en bit, Som tycktes smaka gubben smått af syra. TRYGG. Skall karln i vagnen, straxt jag kommer dit? v. DANN. Ja, det förstås; minuterna ä' dyra.
Abraham letade långsamt och trött genom minnet, genom dagar och år. Slutligen såg han herr Vickbergs skrumpna hand som sträcktes fram ur en krossad fönsterruta. Men Abraham dröjde icke vid Backarna. Allt under det att han sönderrev lappen i allt mindre och mindre bitar, fortsatte han den oändligt långa och tunga vägen till Björkenäs.
Och alltjämt smålog hon; men de andra smålogo icke; de blinkade, förläget och nervöst, de beto sig i läppen, de vände sig bort. Nåja, svarade fru Olga på frågan. Vad han allra innerst ville låter sig antagligen ej uttryckas på redigt språk. De sista åren kunde han ju bara stamma och sluddra. Men vi kan ju säga, att han ville göra mig till en dålig människa.
Nedra läppen sköts fram med en trotsig blick, och hon gjorde sig styf som en gärdsgårdsstör. Något straff skulle Bella ha, som ville stoppa henne i sängen. När Bella det oaktadt bar henne mot dörren, satte hon i att tjuta af alla krafter och slog Bella i ansigtet med sina knubbiga händer. Bella tog en mycket allvarsam min på sig, alldeles som mamma, och sade: Helmi, nu är du ej snäll.
Barnen hade stått lyssnande stilla tills inte ett ljud längre hördes från den jokande lappen. Barnen drogo sålunda åter iväg utåt storbygden. De kommo in i gårdar där ordning och trefnad rådde, arbetet gick med lif och lust och nyväfda lärftstycken blektes i solen, där de lågo utpinnade på backsluttningarna invid gårdarna.
Hon fick lappen. Sedan gingo doktorn och pastorn bort tillsamman. Är det inte något hopp? frågade pastorn, när de voro i porten. Nej, svarade doktorn kort. De gingo tillsamman längs trottoaren. De hade samma väg. Efter en stund sade pastorn åter: Jag har inte nyligen sett ett så stort elände. Det fins nog mycket sådant i verlden. Ja, ja. Sjukdom och svaghet och allt slags elände.
Där fanns knappt heller en enda, som inte någon gång hade mött dem. Lövkvinnor och alfer hade ryckt vedyxan ur deras händer eller brutit pilen tvärt av på deras båge. De hade haft systrar eller kärestor, som blivit borttagna eller släpade in i berget. En gubbe hade ännu läppen kluven av en sten, som en jätte kastat efter honom.
Numera talade han bara om vad Märta hade sagt, och vad Märta hade gjort, och hur roligt de båda hade tillsammans. Så en dag sade mamma till honom: »Du tycker visst mycket om Märta?» Då sköt Sven ut läppen och svarade: »Vet inte du, att Märta är min fästmö?» Mamma svarade mycket allvarligt: »Det har du aldrig talat om för mig.» »Det ska' väl du veta ändå», menade Sven. »Vi ska' gifta oss.»
Dagens Ord
Andra Tittar