Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Hon kände sig rik och harmonisk. Hon längtade, men utan oro och kval, ty hon visste, att han skulle komma. Om icke i dag, så i morgon och om icke i morgon, så snart . Hon steg in i sitt lilla hem och tände lamporna, ordnade allt. Hon gick omkring och såg på all denna lugna bekvämlighet, som hon höll af för hans skull. Och så kom han.
Han längtade efter denne, efter någon undervisning i att tänka systematiskt och förnuftigt om det som han sökte undfly men ständigt åter råkade fast i, det planlösa grubblet om själen, det odödliga, synden, straffet och det stora onda, samt det gudomligas förhållande till smärtan en sak som Hartman lärt honom att stirra sig blind på.
Till inträdesavgiften i S.S.U.H. Är det någon ny idrottsförening? Nej, det är Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund. Jag sjönk ned i en soffa. Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund. Då jag var så gammal som du hade jag nästan aldrig 75 öre och längtade jag efter dem så inte var det till Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund.
Hon föll den unge räddaren om halsen och kysste honom, grät och sade, att när hon kom till stan skulle hon köpa honom något riktigt vackert. Var det något särskilt han ville ha? Ernst-Olof försökte rodna av blygsamhet och längtade ifrån alltsammans. Men kvällen var hans. Vid dansen på Societeten var han favoriten. Alla flickorna skulle dansa med honom.
Människorna hade ännu icke tvättat askan ur håret efter botgöringen på askonsdagen, och de längtade till påskmorgonens sköna fest, då de under sång åter skulle få beströ kyrkgolvet med hackat enris. Barnen, som visste, att de skulle risas i sängen, när de vaknade på långfredagen, gingo modstulna omkring.
Jag hade sett en skymt af Alma då jag for förbi med snälltåget hon mötte vid stationen men det var bara några korta minuter och du kan förstå hur jag längtade efter att träffa henne riktigt Det är bäst att säga det strax: vi voro främmande för hvarandra. Alldeles främmande.» Fru Zimmermann lät brefvet sjunka. Främmande? Främmande efter knappt en månads skilsmessa.
Och emellan oss skulle ligga ett svalg så djupt, att det vore oöfverstigligt. Sorgliga minnen, blödande sår... Barnen sofvo lugnt. Jag hörde en stund på deras jämna andedrag. Hvad tänkte Antti på där i sin kammare? Hade han lagt sig? Skulle han värkligen kunna somna strax efter detta? Längtade han ej efter försoning? Hvarför kom han ej för att förklara sig?
Det hade länge varit bestämt inom familjen de Châteauneuf, att de, när hettan på allvar började, skulle resa till Mademoiselle de La Feuillades egendomar i Normandiet, vilka de alla längtade att återse. Taga emot hans brev, det kunde hon väl, läsa dem, älska dem men se honom igen, höra hans röst, möta hans järnblå ögon! Blott hon tänkte därpå, var det, som om hjärtat stannade.
Sista dagen ville jag icke ha ett ögonblicks ledighet. Jag var rädd, att saknaden skulle hugga klorna i mig. Det var före middagen. Här satt en liten fru och pratade. Så kom han. Och vi längtade båda, att den goda damen skulle gå, men hon satt som limmad på stolen. Det var rent af fånigt, att hon icke gick; hon borde väl kunnat känna i luften, att vi önskade henne dit pepparn växer.
Hon ville göra vad han bad om, som satt vid hennes sida, allt vad hans underliga flackande ögon bad om, det ville hon göra. Hon var icke rädd, fast hon skälvde. Om det var nu det skulle ske, det stora och underbara, som hon aldrig vågade säga åt någon att hon längtade efter... Det som sagorna viskade om hemligt och förstulet, det som var kärnan i alla vackra dikter
Dagens Ord
Andra Tittar