United States or Uganda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ack, suckade Lisbeth, hemma hos oss kysstes vi alltid, och när vi konfirmerades kysstes både pojkar och flickor, utan att det gjorde oss något omak. Min syster sa: Du vistas inte längre i dessa paradisiska nejder. Om en karl här i stan kysser dig, så har han redan beslutat ditt fördärv. Då ska det heller aldrig ske! utropade Lisbeth. Och hon höll ord.
Slutligen sade han, i en pinsam förnimmelse av att ursäkten ej skulle gälla: Ja, men jag tänker inte ge bort pengar till Nationalmuseum. Hon ryckte på axlarna: Asch, du ska bli officer. Gång på gång kom hon tillbaka till detta: han måste bli officer, hon ville se honom i uniform, annars så Till sist svarade han med ett: Vi får väl se Det får vi visst inte! Vi ska se! Och så kysstes de.
Aftonens stora händelse var över och den långa rad av stora och små syndare och synderskor, som nu vandrade över estraden, intresserade mindre. Endast då Evelin och Gula Rosen omfamnades och kysstes gick det åter en stor fläkt genom salens dimma och dunst. Ty det var känt, att de båda kvinnorna levat i bitter fiendskap. Efter Evelin kom Elsa Sörman.
Men med korta mellanrum stannade de som på ett kommando och kysstes. Stellan tänkte på farbror Ekenström. Så hade det gått till! Det var så han ruinerat sig och kommit i olycka, genom att kyssas, till dess det svindlade för ögonen och törsten brände som en eld i strupen, törsten efter kvinnoläppar. Och så skulle det gå med honom själv. Han rös i känslan av undergångens brännheta lycka.
De båda kvinnorna kysstes med kalla läppar, men vana att se galgar och stupstockar på var backe, spillde de inga överloppsord på det förflutna. Måtte han finna mig fager! Det var Sofias enda tanke, då hon red Valdemar till mötes. Och han fann henne också ganska frid och var glad åt att få sitta hemma i frustugan och icke längre behöva ängslas för andra kvinnors skull.
Hörs det upp, när man går i trappan? frågade hon viskande och kom honom närmare. Ja, tyst Och så kysstes de, länge. Han drog henne intill sig så hårt, att hon till sist bad: Inte så inte så Utan ett ord smögo de som tjuvar nedför trappan. De gingo länge, utåt landet, i den tomma parken. De sade knappast något till varandra. De förklarade ej sin kärlek.
Men om någon kommit och frågat hvad han ville henne, skulle han icke kunnat säga det. Han ville henne ingenting. Kyssa henne? Nej, man kysstes aldrig i hans familj. Ta i henne? Nej! Mycket mindre då ega henne. Ega? Hvad skulle han göra med henne? Han kände att han bar på en hemlighet. Den plågade honom så att han led och hela lifvet mörknade.