United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inte skulle jag väl kommit och begärt ens, om jag inte hade varit säker derpå. Kanske nog att ni skulle göra det. Men jag känner er inte och jag har så ofta blifvit bedragen, att jag småningom lärt mig att tvifla.
Och från och med den dagen glömmer jag demonerna för att rikta alla mina tankar på de olycksbringande stämplingarna från teosoferna och deras påstådda indiska magiker, begåvade med otroliga krafter. Nu känner jag mig vara dömd till döden, och jag innesluter papper i förseglat konvolut med angivelse mot mina mördare för den händelse jag skulle drabbas av en plötslig död. Varefter jag avvaktar!
Jag känner mig så fattig! Inte materielt ty der ligger 50 kronor i min plånbok ännu; inte häller andligt, ty jag har diktarfeber och fantasien bränner hett i mitt hufvud.
Jag skall skriva min bok färdig och få den tryckt, ifall den nu kan tryckas. Jag skall resa mig upp ur all denna bråte och hårdna till! Ja, jag känner på mig att jag skridit mot en punkt av hårdhet jag är hård nu, jag skall bli som järn, som järn skall jag bli!
Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår? Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig. Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.
Det gör ingenting, att jag är gammal, det är icke kärlek, jag begär, allraminst trogen kärlek. Ett slags fostbrödralag är hvad jag vill ha. Just hvad det var mellan Knut Herman och mig de första åren. Den rätte må gärna för mig ha älskarinnor och hustru och hvad han vill. Jag känner mig så stark i kväll och så trygg i medvetandet om min styrka.
I denna tidiga morgontimme är parken min, rosengården tillhör mig, jag känner alla mina blommor på rabatterna, chrysanthemumarterna, järnörterna, begonierna.
Ty den han har sänt, honom tron I icke. I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. Men I viljen icke komma till mig för att få liv. Jag tager icke emot pris av människor; men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
»Ingeniör Pompowski är en mycket arbetsam man. Kolossalt!» »Godt men hvad arbetar då denne mystiske herre med för slag?» »Tja sannerligen om jag vet,» ljöd apotekarens svar. »Det är nog ingen människa, som känner det med visshet.» Reportern tyckte detta var rätt besynnerligt och hans nyfikenhet väcktes i högsta grad. »Men hvar finnes mannen i fråga?»
Sade och visade lätt på det sofvande barnet och fortfor: "Här är din systers tröst och förströelse, fåfängt en annan Skulle hon söka. En skymt af denne, och rik i sin saknad Känner hon sig, en blick, och det mulnande hjärtat är dagadt."