Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juni 2025
Nästa måndag steg därför han och Ottilia in i Stadshotellets matsal och slogo sig ned vid ett av Blomgrens bord. »Kypare!» ropade Kvist myndigt och knackade i bordet. »Förbaskat söl! Hör hit för katten, vaktmästare!» Blomgren kom blek men behärskad fram till bordet och bugade så litet han vågade. Hans blick sökte Ottilias, men fann där ingen sympati, ty det var måndag, och hon älskade Kvist.
Snart dock väcktes en låga, och pärtan flammade genast, Stugan var upplyst nu, ur dvalan vaknade hönsen, Katten på hällen sträckte sig styf, tätt skakande hufvet, Och sin gömma i språng uppsökte den skrämda kaninen.
Barn, barn! sade farmor i olycksbådande ton aldrig finner du på annat än spektakel! Hvarför slog du katten? Jag slog honom icke! svarade Elsa trotsigt. Ljuger du också? Jag såg ju själf att du kastade käppen efter katten! Jag kastade mitt spjut efter katten, men katten hade tagit en kyckling, som han ville äta upp. Jaså. Men du svor också! Och du vet, det är synd att nämna den ondes namn.
"Kurr r r ." Maglena och Ante satte sig opp på en gång , så öfver all beskrifning häpna öfver det täta mörka tak de hade öfver sig. Katten, som väckt dem, kände de igen på jamandet. Det var den gråspräckliga "iskatten".
Hon lyssnade, spejade, vädrade, forskade med alla sinnen. Daniel, tänkte hon, Daniel och Valborg. På tå och vilande vid varje steg smög hon sig in i spiltan bredvid kätten. Hon lyssnade vid väggen, vädrade, kände; men se ville hon icke. Hon hukade sig ned, stack handen om spiltgaveln, trevade i kätten. Allt vad hon kände var halm och boss. Och vad hon hörde var fast obegripligt.
Hon slet och ryckte för att få loss pinoredskapen, som klämde om kattens fötter. "Kisse, stackare, stackare kisse! De är folk, som har gjort de, för si hur hårdt dom bundi me hvassa snören." Det var som om Maglena i dessa snören fann bevis för att folk utfört nidingsdådet, och att i annat fall katten själf skulle ha trädt på sig fyra svinklöfvar, som galoscher.
»Nej, fy katten», sade John, och i känslan av kvällens framgång fortsatte han: »Men innan vi börjar promenaden hemåt vill jag ha en kyss!» Rosa drog sin arm ur hans. »Skäms, John!» sade Rosa indignerad. Om indignationen var äkta eller icke har dock aldrig blivit fullt utrett. »Prata nu inte sån't, som du inte menar!» svarade John galant. »Hit bara med lilla näbbet, så ska »
Nu blev jag verkligen bestört och förvirrad, fortsatte Lizzy, och jag sa: Så besynnerligt! Varför skulle du ha dragit dig tillbaka? Han svarade: Därför att jag älskar din kusin Betty; och om du inte har någonting däremot, ska jag gå ut ett slag och dansa med henne. Det var som katten! tänkte jag. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Hon ryste så att hon skakade, när hon tänkte på den kvällen ute i lidret i månskenet, när de hörde Gullspiras farliga skrän och sågo henne ligga där som död. Inte förrän de kommit så långt, att de hade en annan by i sikte, vågade flyktingarna hvila. De orkade ej heller längre kafva sig fram i den lösa ojämna snösörjan. Månke var så trött att han gret. Katten hade han längesedan släppt.
Jag haver aldrig någonsin dödat någon katt, så mycket mindre som jag dagen efter detta ryktes utsläppande på aftonen mötte den ifrågavarande katten, vilken nu för ovanlighetens skull gick mitt på gatan. Huruvida en studentska eller möjligen någon annan mindre väl klädd person utsläppt detta rykte vet jag icke, men jag håller det dock ej för otroligt.
Dagens Ord
Andra Tittar