Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juni 2025
Men den ena blev skrämd, då hon hörde mig komma, och hon hoppade rakt ned i ett hål mellan stenarna. Jag tittade ned i hålet, och jag såg henne därnere, men jag kunde inte hjälpa henne upp, och hon kunde själv inte komma upp för de flata väggarna. Jag stack ned min käpp, men hon fick ingen hjälp av den. Jag försökte också med grässtrån, men det gick inte heller.
"Blif icke ond på oss, herr Gyllendeg", svarade gossarnas ordförande, "vi skola nog hjälpa att söka dem. De sluppo ut genom grinden på landsvägen." "Så laga er efter dem, odjur!" ropade, gubben och lyfte sin käpp. "Vi skola gå, vi skola gå, blott herr Gyllendeg går först", sade i förskräckelsen gossarna, som ej vågade bryta kretsen inför hans ögon.
Anderson var emellertid en belevad man och blev därför inte ohövlig, utan lyfte artigt på hatten och sade: »Förlåt! Min herre har visst tagit fel käpp?» Den andre tittade på käppen. »Det tror jag inte», svarade han. »Men det tror jag», svarade John med eftertryck. »Den där käppen är nämligen min.»
Sedan födde hon Hallsten och på tredje sommaren Ingevald. Hon tog ofta barnen med sig i en påse på ryggen, när hon strövade i skogarna. De lärde sig tidigt att med skidor under fötterna gå i kapp vargen och slå av hans rygg med staven. När de blivit halvvuxna gingo de in för fadern, där han satt på bänken.
Han höll hårdt om sin käpp med ena handen och fingrade nervöst med den andra om berlockerna på sin stålurkedja. Hans blickar foro sökande hit och dit, medan munnen förgäfves nu och då försökte ett leende, som skulle öfvertyga gästen om att han var välkommen.
Manligare skulle du ha skött din pil, svarade fadern, om inte bågsträngen hade varit en skön kvinnas hår. Ingevald lyfte ned Soldis från hästen. Under tiden fortsatte han att tala om offret vid skurdtemplet och om den gamle Jakobs käpp. Den gamle lär gå omkring och predika om en gudinna, som han kallar Jesu moder. Jag tror, att det nya belåtet var hennes.
"Ja, hon brinner ännu svagt, och jag har just läst de orden: 'Om jag än vandrade i en mörk dal, fruktar jag likväl intet ondt, ty du. Herre, är när mig, din käpp och staf de trösta mig. Hälsa mor och syskonen!" Dessa voro de sista ord man hörde från den unge gossen. Snart blef det tyst i berget han hade dött af brist på luft.
Giv honom sedan två slag med hans egen käpp, det ena för hans egen skull, det andra för hans herres, efter han kläder och föder honom så illa, att han behöver tigga. Ingevald gick ut och ryckte till sig pungen. I den lågo några mynt och fingerringar och ett stycke torrt bröd. Brödet lät han honom behålla, men pungen knöt han fast vid sitt eget bälte.
Han letade nu fram sin fars stora käpp och viftade med mössan till afsked, då han gick ut för att möta de andra, som just kommo marscherande framåt vägen. De hälsade gladt på Frits, och så ilade de bort. Efter en stund låg skogen bakom dem, och flaggan på herrgårdstaket vajade emot dem i solskenet. På gården samlade sig drifvarne, stora och små, gamla och unga.
Om också Antti ångrade sig, bad om förlåtelse, på sina knän bönföll om en smekning ej ens då. Nej! Det hördes steg på gården. Jag vände mig om och såg Antti komma. Han gick raskt, svängde gladt sin käpp och smålog uppåt fönstret. Jag hann icke tänka någonting. Men öfver panna och tinningar kände jag ett egendomligt tryck. Hvarför kom han? Han hade kunnat stanna där han var. Han fick ringa.
Dagens Ord
Andra Tittar