United States or United Arab Emirates ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sätten äro mångahanda, man kan muta astronomer att motbevisa saken kort sagt, det finnes tusen olika sätt. Men alla kosta pengar. Pengar har du ej. Och därmed är det adjö med tiomillionen. Javisst. Alltså
Nej, så tyckte jag inte det var. Lukas, då? Nää, och inte Johannes heller! Hvad är det han heter, den där ene, den jag alltid glömmer? Jag kunde honom inte heller den gång jag läste mig fram. Marcus! Javisst, jag är ändå lycklig, som har dig du vet allting, mor. En dag följde gumman med. Och hennes kort blef så ypperligt, att alla förundrade sig.
Han brydde sig inte vidare därom utan sade efter en liten stund: Nu, Sara, måste vi bli närmare bekanta, och du skall säga mig hur nära släkt du är med din moster, hon där, som ... Inte kom med i morse? Det blir inte svårt att säga, kan jag tro, hur pass nära släkt jag är med min moster. Javisst, men ...
Efter femton minuter kom han tillbaka och var rätt varm. Hur gick det, sade jag, jag förstår att du glömde paketen i spårvagnen. Javisst! Man ska inte åka spårvagn! Men jag fick dem! Jag tog en bil och sa till chauffören: »Kör efter alla spårvagnar på vita linjen och stanna vid var och en!» Han gjorde så och sedan jag undersökt 6 vagnar fann jag paketen i den sjunde. Har du beställt någon mat?
»Ja, nu är just rätta tiden inne. Norra ishafvet är nästan isfritt äfven om vintrarne och tidningarne börja tala om den märkvärdiga värmen däruppe. De framkomma ju, som ni vet, med de besynnerligaste teorier.» »Javisst.» Generalen räckte ingeniören ett papper. »Här är vår sista koncession.
Lavén och Cederström funno strax varandra och litet längre fram på aftonen, då man blivit bröder, sade Cederström: Titta ut till mej någon söndag på Brunn, Ingarön, och ät middag! Går det båt dit, sa Lavén. Javisst. Till Kolström. Sen får du gå en bit. Det är vacker väg. Lavén kom redan nästa söndag. Och han stannade i 3 månader.
Kan det ske, kapten? frågade basen förnämt, men liknöjt. Det går positivt an, javisst, visst, inföll sopranen ivrigt, innan ångbåtskaptenen vid styret ännu själv hunnit svara. Det kan ske, sade denne fastän inte utan sitt lilla besvär. På vad sätt? frågade basen, trött av så mycket talande. Jo, utan svårighet, ganska vigt, helt lätt! hoppade sopranen efter med de snabbaste ord i världen.
Javisst är det svårt att vara ensam, svarade Blenda på sin egen fråga. Hon gled ned från bordet och smög sig ut ur rummet. Blekängen låg blåsvart i natt- och höstdimma. Lyktorna lyste som topaser mot svart sammet. Zionsborg, ensam på slätten, låg dold, mörk, stilla som ett rovdjur på lur. Lågan i Tre Remmares lykta fladdrade, slocknade, flammade upp.
Gossen reflekterade för sig själf utan att besvara moderns fråga. »Nå, hvarför dör man då?» »Gud vill det...» »Men ä' det bättre där än här?» »Javisst, det kan du vara säker på.» »Hvarför ska' man då vara här?» »Emedan, åh ... det förstår du inte.» »Åh jo, bara säg, söta mamma!» Modern svarade icke. »När kommer man till himlen, mamma?» »När Gud anser en värdig.»
Stellan kände sig stött och samtidigt ängslades han: här höll makten på att glida honom ur händerna. Vet du inte att på onsdag ä dä första maj? Men nu rätade Stellan upp sig: Dä vet ja visst dä. Sån djäver, han ljuger. Dä visste du inte. Dä visste ja visst dä. Men du visste inte att dä ska bli demstration. Dä visste javisst dä. Men dä visste du inte häromdan. Dä visste ja visst dä.