Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Därefter lade han sin ena hand på den dödes panna, den andra på hans hjärta, upplyfte sina ögon mot höjden och sade: Herre allsmäktige! Låt i dag din allmakt uppenbara sig till ditt namns ära och till vittnesbörd för din sanning! Herre allsmäktige, låt vår tro icke komma på skam! Amen, amen! instämde församlingen.
Ja, jag är i sanning avundsvärd, instämde Eufemios och tuggade på sina naglar. Jag skulle vilja byta med dig, fortfor biskopen, om ej det punktliga uppfyllandet av den fromma Apollonias testamente vore oss en helig plikt. Nej, nej, jag byter icke. Du får ej fordra för mycket av mig, o fader! Jag byter icke.
»Visst fanken», instämde Broman. »Om vi skulle fara till ett tehus och se på geishorna?» »Är du galen?» frågade norrmannen. »Dricka teblask, är det vad du vill? Fast geishorna är ju ....» Styrman Bryngelson hostade lätt. »Annars skulle jag kunna visa vägen till ett annat hus, där man slipper att dricka te», sade han. »Vad får man där då?» frågade Broman.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna. Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
Vi gingo sakta, ty sceneriet fängslade oss; lommen skrek i sjöarne, forellen hoppade högt öfver vattenytan, och ripor, troligen smittade af vår muntra sinnesstämning, flögo upp ur buskarne och instämde i vårt skratt; intet hus, ingen menniska, ingenting af verldslifvets äflan syntes här uppe på de omätliga fjellvidderna.
Doktor Werner, som under årens lopp blifvit familjens trofaste vän, stannade ännu en stund hos fru Henriksson, sedan sinnesrörelsens vågor lagt sig och rådgjorde med henne om förberedelserna för resan. Han yrkade på, att denna måtte företagas så fort som möjligt, och fru Henriksson instämde med tacksamhet.
Fru Wenschen har troligen aldrig förr haft någon verklig passion, och hon är nu trettiosex år... Man instämde, och en av sällskapet beklagade under de andras skratt herr Wenschen, som nu gick omkring med hängande mustascher och förklarade, att hans hustru hade rest ner till Köpenhamn för att hälsa på sina släktingar. Tomas såg ut genom fönstret och betraktade de promenerande på trottoaren.
»Det är Guds straff att jag gick ifrån henne i går och tog till brännvinet igen?, klagade han, och så kom sjögasten och tog henne!» Alla instämde, gummor och karlar, unga och gamla, barnen med. »Jag såg en röd katt i förgår, när jag kom efter aftonmjölken», sade Lena, »och den jamade och vred sig, så jag kunde strax se att den inte var riktig. Inte var det en vanlig katt, inte.»
Nu bjöd mig mitt vakna samvete att ruska lif i dem, ty korna råmade otåligt i fjöset och getterna instämde i frihetsropen med de sistnämde talarne.
»Nej, men Gustav», kvittrade den sköna. »Det skulle jag aldrig ha trott om dig.» »Det är en sabla lögn», svarade Gustav indignerad. »Jag antastar aldrig någon.» »Han nekar, alltså är han skyldig», avkunnade Klyvarbom. »Ja, det är ju alldeles tydligt», instämde flickan, ty resonemanget var ju fullkomligt kvinnologiskt. »Nej, men Karin » »Tyst, Gustav! Jag vill inte tala med dig. Gå din väg.»
Dagens Ord
Andra Tittar