Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Hör på, Brackander, avbröt honom Spöqvist och lade sin hand förtroligt på patronens arm, inbillar du dig verkligen, att flickan på allvar ville ge dig en korg? Jag måste väl tro mina öron. Hon tackade för äran, gubevars, men förklarade, att hon ej kunde mottaga den... den näbbgäddan!
Ofta gör han ofantliga framsteg, i det han uppfinner arierna, och då kommer vetenskapen sedan och konstaterar befintligheten av luckor, felande länkar, och inbillar sig att det har funnits mellanformer, som nu försvunnit.
Stellan stirrade med ännu mera vidöppna ögon på Axel: Du menar ? Axel rodnade. Till slut sade han: Och för resten! Du, som går och inbillar dig att du ska bli en djävla slags Mecenas, som förstår allt. Det ä så man kan spy... De båda vännerna sågo varandra stelt i ögonen utan att växla ett ord. Två minuter efter hade Axel gått...
Hon har försökt öfvervinna det der sedan hon märkt, hur jag plågas af det; jag ser hur hon strider emot det men det är våld på sina vanor och på sin natur. Och så tänk dig! så har hon ändå de mest vårdade händer, jag någonsin sett; stora, vackra händer, som man inbillar sig kunde höra till en antik kolossal-staty, men som ha styrka nog att föra en smedslägga. Sådan är hon.»
Nu är han ej bunden, såsom mången inbillar sig, utan går omkring såsom ett rytande lejon och söker hvem han må uppsluka. O, huru ofta finna vi ej nu, att satan motstår Guds planer uti att frälsa och bringa budskapet om frälsning till en fallen verld. Ofta, då en stor plan är på väg att verkställas, märka vi tydligt hans hand, som så listigt och planmessigt söker att hindra.
Jag tror, vid Here, att han på öppet torg emottager en sparlakansläxa av sin sköna hustru, inföll en av ynglingarne. Det vore icke underligt, anmärkte en annan. Jag inbillar mig likväl, att de ömsesidigt hava skäl att förlåta varandra. Eller huru, Karmides? Fortsätter den fromma Eusebia sina försök att omvända dig? Nej, svarade Karmides, vi ledsnade bägge på försöket.
Duroc och Hortense gick. Förste Konsuln blev ensam med Joséphine. Seså, min kära Joséphine, låt oss nu talas vid. Det är hög tid, om vi skola få det avgjort, innan jag reser. Å, Bonaparte, förlåt mig! Jag försäkrar dig hon tog näsduken från ögonen och såg bönfallande upp på honom där är intet, intet av det du inbillar dig...
Till sist inbillar hon sig måhända, att någon, som använder det, dermed menar något mera eller bättre än en tom artighet och från detta ögonblick är hennes öde besegladt.
Gubben är ju död, sade han till Holmin. Hans gärning lever. Jovisst. Men du skulle väl ändå ha tänkt en smula på Marie. Det var i alla fall hennes far Jag skulle icke byta ut ett ord, om det så vore min egen far! Svärmor inbillar sig, att hon är dotter till en hedersman. Det är en farlig inbillning
Sonens blick strök smekande öfver de tjocka mattorna, öfver de smakfullt ordnade tyger, som nästan dolde väggarne, öfver bladväxtgrupperna i hörnen och öfver de på ringar löpande draperierna från fönstren. »Att man kan träffa på ett sådant krypin i vårt kälkborgerliga Stockholm!» utbrast han. »Jag står och inbillar mig att jag är i Konstantinopel.» »Nej, det är Stockholm. Se!»
Dagens Ord
Andra Tittar