Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
I skolan sammanträffade kamraterna en måndagsförmiddag för att uppvisa betygen och höra veckans lexor. Det var roligt att ses igen. Gammal vänskap uppflammade, och gammalt groll glömdes. Man tryckte med värme hvarandras händer.
I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri. Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen. För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.
Detta fortgick ostört en god stund, men plötsligt uppenbarade sig Gustav åter på valplatsen, nu klädd i spanskrör och en grovlemmad svart och vit bulldogg. Klyvarbom började känna sig obehaglig till mods när han såg dem komma, och hans oro var icke oberättigad. Både han och flickan reste sig när Gustav kom. »Ja, nu är jag här igen», sade denne glatt och lyfte på hatten.
Fru Ahlholm böjde sig öfver bordet och hviskade så att alla hörde: Lämna du spelningen till litet senare och gå och tala med doktor Broberg igen. Inte vet du när du en annan gång träffar honom. Hon drog sig tillbaka, skrattade och blinkade hemlighetsfullt med ögonen.
Och jag måste hem ett slag innan jag fortsatte med min välsignelsebringande verksamhet som korrespondent. När mitt bleka men vackra ansikte blygt stacks in genom dörrspringan till Karlsons hotellrum, satt Karlson med fötterna på bordet och en tjock cigarr i mungipan. "Nej, se, tjänare, är det du igen!" sade han. "Det var ett sabla rännande, men stig in i alla fall, och tag en havanna."
Norman biföll utan motsträvighet och tog för säkerhetens skull om refrängen, när han märkte, att Carlsson gjorde sig färdig att hugga in igen: Jo, det är nog så att det ena tar ve, när det andra släpper.
Och de åkrar, som blivit sådda, äro lika gröna som på hösten. Jag säger dig, det blir barvinter. Han gick ifrån henne igen för att taga rätt på ett liggställe. Ute på gården stodo några karlar och flådde en björn, som Inge hade fällt.
Nu vattnade han med varmt vatten och bäddade runt med halm och lagårdsströ, och när augusti bröt in med rötmånadshetta, så bergväggen var som en bakugn, då knallade det igen, ärterna svällde ut till gåsägg och fick räfflor med ludet emellan. Åtta stycken hade han nu så stora som nävar, och de började redan lukta svagt, så att han lade tegelflis under dem.
Han steg upp igen, lämnade boken och satte sig att skriva: »Karmides hälsar Rakel för sista gången. Jag tog det steg, vartill min plikt manade mig, och varav vi båda hoppades fastare knutna de band, som förenat oss. Du vet nu utan tvivel, att jag gjorde det förgäves. När jag i dag hos din fader anhöll om din hand, förstummades han av harm och förvåning.
Så hon tänkte, i ord ej mycket, det mesta, en blomdoft Liknande, flög med suckarna bort och kunde ej fångas. Men med en korg på sin arm, till bräddarna fylld med konvaljer, Friska och plockade nyss vid den sorlande bäcken i hagen, Kom i detsamma ur stugan igen den vackra Johanna.
Dagens Ord
Andra Tittar