Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Vägen togs till Kalmar, varifrån en skuta skulle föra äventyrarne till Tyskland, där Erland ville tillbjuda kejsaren sin tjänst. Men innan Erland lämnade Ekö slott, hade han och Helena Ulvsax svurit varandra trohet. Då havets böljor dansade kring Erlands skuta och buro honom allt längre från fosterlandets strand, hände stundom, att besynnerliga tankar rörde sig hos ynglingen.
Hon kände ej igen henne och helsade ej; vände sig bort och fortsatte sitt samtal med den främmande herrn. Maris läppar drogo sig till ett sorgset småleende. Hvem skulle förr en gång hafva trott, att lilla Helena på det sättet skulle gå förbi henne. Hur goda vänner de voro då!
Mig synes natten, den tusenögade, långt mera skön än enögd dag, om än hon blundar med dem alla. Men nog härom. Jag har nu skäl att vandra en annan stig än den till Eköns slott. Min far har dragit ut att halvvägs möta herr Ulvsax, väntad såsom gäst där hemma i denna kväll. Med riddar Ulvsax kommer hans dotter. Patern . Ah, Helena!
Tjänarne darrade, när han nalkades, fru Helena vågade icke mer fråga, vad som tärde honom, ty han tycktes likasom ana, när en sådan fråga svävade på hennes läppar, och avlägsnade sig då ur hennes grannskap. Han var kall för sin makas sorgsna blickar, skydde hennes smekningar och hade icke ögon för sin lille son. Sällan talade han ett ord till någon.
Varken han eller riddaren hade med fru Helena eller husfolket talat om det hemska budskap, som kommit från gränsen av Norge, ty de ville icke i förtid skrämma någon. Följd av Sorgbarn gick riddar Erland till tornkammaren för att njuta nattens vila.
Fru Helena gav sin hårde man en förebrående blick för denna grymhet; men Sorgbarn steg upp, avtorkade en fuktig glans ur ögonen och upptog ur sin livrock ett skinande smycke, som han med blossande kinder räckte riddaren. Det var Mariabildens gyllene krona, för tio år sedan rövad ur klostret av det främmande folket.
Herr Erland klädde sig skyndsamt och ilade ut att förfriskas av morgonvinden. Hela dagen var han dyster. Han talade föga till sin fru, Helena, till Sorgbarn än mindre, smekte ej sin lille son men bannade dess mer gårdens tjänare. Mot aftonen red herr Erland ut. Sorgbarn skyndade in i skogen till grottan. Singoalla satt där med strålande ansikte, ännu rusad av nattens minnen.
Han hatar dig icke längre, upprepade Singoalla med gränslös förtjusning. Har han kallat dig son, anar han, att du är hans son? Säger han icke stundom, att du liknar Singoalla? Har han aldrig nämnt mitt namn till dig? Visst har han det! Nej. Singoalla förde handen till pannan. Nej, sade hon saktare, jag borde veta det... Sorgbarn, är fru Helena mycket skön? Smeker riddaren ofta sin maka?
Så sa far också till mor innan han hade fått henne. Om en stjäl, ska man väl inte tro alla om att vara tjufvar. Alla ä väl inte likadana? Hvem vet? Jaja, då tjänar det ju inte till något att tala med dig om det mer, sa han tungt och långsamt. Det är likså godt att jag då säger godnatt. Godnatt, Jesper! Han gick några steg. Så vände han om. Hör du, Helena.
Helena svarade: "Hennes mor hade som harpspelerska samlat sig en liten obetydlig förmögenhet, och trött vid sitt kringvandrande lefnadssätt, nedsatte hon sig i en af våra småstäder, der hon hörde af för huru oändligt litet många fruntimmer lifnärde sig.
Dagens Ord
Andra Tittar