Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
"Hennes mor dog, då hon var tio år gammal, tidigt var då hennes uppfostran gjord", menade Helena, med ett sorgligt småleende. "Jag känner nästan ingenting om henne", sade fru *, "huru kom hon till Lingdahls?"
Hon talade till den döende fru Helena sköna ord och hugsvalade henne med att ofta nämna ditt namn. Jag vet då, vem denna kvinna är, sade riddaren. Och det var i hennes famn du lade min son? Ja, vad annat skulle jag göra? Är hon nu borta härifrån? Ja, hon följde det främmande folket eller rättare: det främmande folket följde henne.
Jag skall från denna stund icke återse min hustru Helena och min son Erland; jag skall övergiva mitt slott och mina ägodelar samt tillbringa mitt liv som botgörare här i skogen.
Tålamod och mildhet segra över vrede, tänkte fru Helena; dessutom hade det väl medverkat något till riddarens blidare uppförande, att Sorgbarn funnit den gyllene kronan, och uppenbarelsen således var sannfärdig. Så trodde åtminstone fru Helena. Ja, riddar Erland visade alltifrån elvte dagen av den lille pilgrimens vistelse i slottet vänlighet emot honom.
Jag tror där är lika bra hufvud på dig som på honom å bevars! Det var jamen ett sant ord, sa prosten godmodigt. Men nog ska jag finna på någon utväg. Hör du, Helena! ska jag vara din böneman? Du ska slippa att ge mig några strumpeband för besväret. Hon kunde inte låta bli att skratta, fastän tårarna pärlade på hennes kinder. Inte skulle väl prosten vilja göra sig besvär med nåt sådant? sa hon.
Erland satte sig vid bäckens rand; en svag hågkomst av något ljuvligt förflutet spelade genom hans minnes töcken och uppfyllde hans bröst med milt vemod. Han blickade upp, såg Helena vid sin sida och förde hennes hand till sina läppar.
Dagens Ord
Andra Tittar