Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Jeremia svarade dem: Så skolen I säga till Sidkia: Så säger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka I utanför muren striden mot konungen i Babel och kaldéerna, som belägra eder, dem skall jag vända om och skall famla dem inne i denna stad. Och jag skall själv strida mot eder med uträckt hand och stark arm, vrede och harm och stor förtörnelse.
Han vet, att denna här ej liknöjd går De nesans steg; hans bud har föreskrifvit, Att bitter harm förtynger hvarje spår, Han vet, att i hvart bröst bor frätande ett sår, Mer kvalfullt, än om dödens hand det gifvit. O denna här!
Petros såg och hörde ännu vad som föregick omkring honom, men kunde endast med blicken uttrycka den harm, han kände över tillställningen. När man lade hans armar korsvis över bröstet, försökte han, ehuru förgäves, att draga dem tillbaka.
Akta er, låt hans skatter och guld ej fängsla ert hjärta, Akta er, saknad och harm är den femtioåriges hemgift. Hvad, om den gamles teg är större än andras, hans boning Högre sitt tak, på våningar höjdt, mot himmelen sträcker, Borta är lyckan ändå: för trefnaden gulnar ej axet, Kärleken sitter ej mild i den målade salen och glädes, Sorgen sitter där blott, och förtreter i kamrarna dväljas.
Antingen skall jag finna detta hos dig, sedan det där dumma, halferotiska dunstat bort, eller också troligare skall jag finna det hos någon annan. Det är jag som går. Jag har penningar nog att stanna. Men på söndag reser jag; icke i harm eller förhastande, utan lugnt, därför att kuren är slut.
Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat land, såsom nu har skett.» Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.
Ett ögonblick höll han sin döda fånge i hornen, skakade och drog af alla krafter, ett annat tog han sin trumpinne, vände grofva ändan till och slog. Vid allt detta grät han och trätte i växling, antingen han misströstade vid ett felslaget försök eller med harm och hopp grep till ett nytt.
Topelius i sina anteckningar från den tid, han bodde i det Runebergska hemmet, omnämner den yngre generationens harm, särskildt österbottningarnas: Snellman, som då var deras kurator, hade det oroliga året 1834 talrika svårigheter med att afstyra deras bullersammaste opinionsyttringar; vivatropen utanför Linséns bostad och pereatropen för de andre röjde dock hvad ungdomen tänkte.
Det är icke romanförfattarens skuld, att dessa flockar för ögat endast skiljas genom ett litet i, men det är under sådana förhållanden en ursäktlig pedantism, om han ber läsaren lägga vikt på denna annars lätt förbigångna skiljaktighet, så att de icke, till harm för dem bägge, förblandas med varandra.
Hundarna, som skulle ha bitit honom, fingo inte bita honom. Fängelserna, som skulle ha mottagit honom innanför sina renoverade väggar, fingo icke tillfälle att öppna sig för honom. Alla laglydiga medborgares harm växte till raseri. Vad var meningen? Skulle en gammal förbrytare som han bedraga samhället på vad han var skyldig det? Nej, det fick inte ske!
Dagens Ord
Andra Tittar